Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pokulerandet gick till öfverdrift.1 I alla fall tyckes det gått
skapligt nog till i början, men under Olof Beckius, soui Rudbeck skaffat
platsen 1671, tydligen för lians musikaliska begåfning, blef det värre.
Den fordran på goda studier, som man alltid ställde på platsens
innehafvare, har tydligen ej uppfyllts af honom, och redan vid hans
antagande uttalade två professorer, att till ämbetet "fordrades en
karl af någon mogenhet i studierna, åtminstone en som icke för ofta slog
Priscianum".2 Men det stannade ej vid mannens grammatikalisk^
bockar, lign förde ett liderligt och supigt lif och for hårdhändt fram
med sina deponendi; så klagades 6 febr. 1675 i konsistoriet, att
ban "ställt sig något yppig.. . emedan ban brukar en allt för stor
insolens och hårdhet, har i går slagit och skamligen icke tält tre
ord emellan det han slog"/’ Ar 1676 den 18 nov. blef han afsatt
från platsen för fylleri och liderlighet. Rudbecks försök att då
intränga en mag. Harald Aschebom misslyckades alldeles, ehuru ban
först utverkat hos kanslern en fullmakt för honom, ty De la Gardie
fann rådligast att på konsistorii föreställning återkalla lians
fullmakt och den 5 jan. 1677 utnämna mag. Erik Ljung som konsistoriet
föreslagit, dock med förbehåll för Aschebom till successionen; denne
erhöll sedan platsen efter att Ljung blifvit e. o. teologie professor
23 dec. 1683. Några klagomål öfver depositionsmissbruken af höras
ej sedermera, hvarken då efter Ascheboms förflyttning till pastorat
i Östergötland magister Hemming Forelius blef depositor d. 15 april
1685, eller då efter Forelii professorsutnämning rung. Joh. Thelin
d. 22 okt. 1687 blef den siste depositorn. Fyra år senare graflades
institutionen. På våren 1691 hafva dekanerna (sannolikt under
påstötning från ofvan) öfverlagt om depositionens afskaffande; de ville
dock ej alldeles släppa den kära traditionen, utan föreslogo, att om
ock själfva depositionen afskaffades, borde vid examen vissa ritus
bibehållas och dekanus applicera "de två både här och annorstädes
öfliga syuibola med salt och vin ocli förklara deras betydelse".1
Strax efter gjorde Karl XI slag i saken genom att den 25 nov. 1691
alldeles afskaffa akten såsom föråldrad. Den stackars siste deposi-
1 Kons. prot. 29 okt. 1656, 9 sept. 1663 och 9 juni 1669, vid sista till
fallet förbjöd kons. både utklädande och drickande. En X. Brodelius
beskrifver dock 7 år senare (bref 16 febr. 1676 i Ups. Bibi., II. 94) utklädiiingen
vid siu deposition och tillägger, att som de voro 18, hann depositor blott
gifva hvar två örfilar.
■ Kons. prot. 3 juli och 16 sept. 1671.
:l Förunderligt nog medgaf ej kons:t 21 juni 1673 en kapellan från
Viborg, »en allvarsam och stadig man», att. slippa deposition, ehuru det
tillades, att akten skulle ske med modesti för hans ämbetes skull.
4 Se dekanernas betänkande, infördt i kons. prot. 1 april 1691.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>