- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Andra delen. 1655-1718. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
402

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

■102

Iigare uplänningarne, ty hos dem vankades äfven fläsk, färskt kött,
höns och lamstek. Om Västmanlänningarnas konvent dragit större
kostnader än de öfrigas, beror detta ej minst på att deras nation
var så talrik. 1660 kostade hos dem ett konvent 250 daler, och 5
stackars novitier fingo stå för bela utgiften. Men år 1689 höll
nationen ett hejdundrande kalas i tvenne dagar, som kostade 960
daler; vid detsamma åtgick en åm franskt vin af bästa slaget för
150 daler, 8 fat mumma för 21 daler fatet och mat för 220 daler.
Vid ett konvent flera år senare tömdes en åm franskt vin och 9 fat
öl, förutom smärre kvantiteter renskt, körsbärsvin och muskat, maten
ensam kostade då 388 daler. Tobak och pipor förekommo redan,
och vid större tillställningar musik, som var dyrbar nog då t. ex.
Västmanlänningarne vid ett tillfälle för den betalte 95 daler.
Kon-ventema, vare sig gladare eller mera officiella, höllos än på källare
eller annan förhyrd lokal, än, och i denna tid oftare, hos inspektor
af hvilken man ej sällan hyrde en sal.

De nationskassor som bildades, icke genom hvad vi kalla
terminsafgifter, utan mest genom de nyinskrifnes afgifter samt genom
frivilliga gåfvor vid examina och afresa från universitetet, stundom
äfven genom sammanskott, användes mest för nationsfesterna, men
äfven fast i mindre grad till understöd åt fattiga och sjuka
landsmän. Medlen voro en välkommen vigilanskälla, särskildt för de
äldre, och gingo äfven ej sällan på den vägen förlorade, i det
seniorer och kuratorer godtyckligt handskades med dem till egen
fördel. Det var ej minst för att stäfja detta seniorernas välkända
slöseri med landsmännens medel, som konsistoriet 1656 anställde
sin stora rannsakning, hvilken visade, att missbruket ej var
ovanligt, och som det 1663 legaliserade nationerna och insatte
inspec-tores. Kontrollen blef detta oaktadt långt ifrån betryggad, och
klagomål öfver förskingringar af kassorna äro ej så sällsynta.1

Man må dock icke tro, att landskapens enda funktion varit att
befordra det glada studentlifvet, nej de hade ock en annan och
större uppgift, nämligen att stödja landsmännen inbördes i deras
lif och arbete; och denna uppgift har ingalunda alltid varit
förbisedd, i synnerhet där intresserade och dugliga inspektörer trädt i
faderlig beröring med ungdomen. Svedberg är ett lysande exempel
på hvad en kraftfull och varm ungdomsledare kunde åstadkomma i
den vägen, och ändock var ban inspektor för fyra nationer; han

1 1664 31 maj skrifver kons. t. landshöfdingen för att få långlånen ur
Östgöta nationskassa indrifna. 1695 27 maj stämmer kons. en Mag.
Bide-nius, som ur Angermanlänningarnas kassa förskingrat både penningar och
panter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/2s/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free