Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37-1
på en tid då alla studenter buro värjor, och det i fyllan ocb hettan
lätt kunde hända att klingan satt lös i skidan, var ej underligt,
nian kan snarare förvåna sig att olyckan ej var oftare framme, då
man ser huru ofta det kom till strid och däraf förorsakade sårnader.
Exempel härå torde gifvas i den allmänna om ock korta
framställning af studenttumulten, hvilken jag gifver nedan. — Anklagelser
för stöld förekomma som belt naturligt är mycket sällan. Det
märkligaste fallet i den vägen var vill, när 1681 en Johan Flodaeus rent
af sökte stjäla en silfverkrona ur Johan III:s graf kor i domkyrkan.1
För stöld i vanlig mening af penningar och matvaror dömde
konsistoriet 1717 fyra studenter till döden, sådan var tidens något
barbariska lagstiftning, men hofrätten, som fann domen ehuru stödd
på lag något för hård, mildrade straffet för tre utaf dem till en
månads à tre veckors fängelse på vatten och bröd, men den fjärde,
som varit informator för en af de tre, dömdes att stå vid
skampålen, att genomgå nio gatlopp och sedan arbeta ett år på
Marstrand.2 — En förseelse som ofta öfverklagades stundom beifrades,
men som var mera obehaglig än den kanske hotade med fara för
lif och lem, var det evinnerliga skjutandet i tid och otid vanligen
med bössor men stundom äfven med kanoner.3 Värre var det med
raketkastandet och andra pyrotekniska förlustelser, hvilka senare
inneburo ej obetydlig fara för eldsvåda i den med trähus bebyggda
och at’ eldfängda lador omslutna staden. Som Rudbeck med lif och
lust undervisade ungdomen i dessa färdigheter liksom i åtskilliga
andra delar af krigskonsten, bidrog detta ej att öka välviljan emot
hans person hos hans motståndare i konsistoriet. — Spelpassionen
var ej främmande äfven för denna tidens ungdom. Konstitutionerna
förbjödo strängeligen allt spel med kort eller tärning och föreskrefvo
återställande af spelvinsten till dess rätte ägare och straff efter
lagen förutom fyra dagars carcer; eget nog förutsätter den
akademiska lagen, att man spelade ej blott om böcker utan äfven om
hästar, hvaraf man nästan tyckes kunna sluta, att studenterna spelat
med dem som kommo in från landet till marknaderna. Oseden
tyckes hafva frodats, tv 1661 klagades i konsistoriet öfver "den
oändeligå spelning" som ägde rum och som följdes af stort fylleri,
1 Se skildringen hos Eneström o. Svederus, Västm.Dala nation s. 76 ff.
5 Hofrättens resolution 20 dec. 1717 (Ups. Bibi., X. 1045).
a Det är klassiskt att läsa i kons. prot. 14 nov. 1666, huru vid
klagomålen öfver adelns skjutande med stycken Rudbeck upplyser, att
Bjel-kenstjernorna nu öfvade sig i fyrverkerikonsten, hvartill skjutande med
stycken hörde, och att skjutningen skett för öfnings skull, ej at’ petulantia;
kollegerna genmälde med skäl, att i så fall kunde öfningen ske utom
staden och annan tid väljas än nattens timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
