Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
411
och de fingo en ny näring af de officerare och andra, som infunno
sig i Upsala för att studera under professorerna i matematik
(troligen mest för att utbildas till landtmätare) och som vägrade att
underordna sig universitetets jurisdiktion.1 Ej utan bestörtning
förnam konsistoriet i samma månad, hurusom studenter upprepade
gånger vågat föröfva våldsamheter i den gård, där riksrådet Gustaf
Baners änka bodde, genom att med stenar och frusen träck slå in
fönstren, så att den gamla änkenåden, kring hvars säng stenarne
slagit ned, och hennes fröken dotter blifvit svårligen uppskrämda,
den senare rent af insjuknat i förskräckelsen; våldsverkarne dömdes
till dryga penningböter och tyst relegation på tre till sex månader.2
Vida större blef dock uppståndelsen, när i påföljande mars månad
en vildsint ung adelsman, Johan Ehrensköld, gjorde sig skyldig till
att nedsticka en annan student, Anders Beronius. Brottet
försvårades af att det var fullt öfverlagdt; Ehrensköld och hans vänner
(däribland en ung Edvard Ehrenstéen) hade väpnat sig och sina
betjänter för att tukta Beronius. Det ohyggligaste i saken var, att
när de väl funnit honom på en källare, hade Ehrenstéens betjänt
fattat Beronius om lifvet, hvarpå Ehrensköld obarmhärtigt sänkt
sin stukatklinga i det afväpnade offrets bröst. Mördaren som
ögonblickligen rymt ur staden, men sedan inställde sig inför rätta efter
att hafva erhållit kunglig lejd, ställde sig därvid mycket rak, bland
annat lät ban konsistoriet i en session vänta på sig i fyra timmar.
Här var ingen tvekan om huru brottet måste anses, och
banemannen samt den omnämde betjänten dömdes till döden; Ehrensköld
undgick straffet, i det han begagnade sig af lejden och lämnade
fäderneslandet.3 Konsistoriet hade genast efter mordet gått in till
kanslern den 29 uiars 1681 och med anmälan om de hårresande
lasterna och dråpen begärt, att han skulle hos K. Maj:t utverka
dels förbud för alla studenter att gå med värja, bössor eller
puffer-tar, dels att informatorer för adliga studenter, som ej anmälde sina
elevers förseelser, skulle stånda ansvar, dels att adliga studenter
skulle förbjudas att besöka krogar, hvilket i öfrigt illa anstode
deras stånd. Kanslern gick verkligen in till konungen den 25 april
och förordade förslaget, med undantag af krogförbudet för adeln,
samt begärde tillika att trupper skulle ställas till konsistoriets
förfogande, för att injaga vederbörlig skräck hos en ungdom som
tycktes sakna all vördnad för sina förmän. Härå gaf konungen aldrig
1 Kons. prot. 26 jan. 1681.
- Kons. prot. 18 jan., 23 febr. och 8 mars 1681.
’ Han är väl den J. Ehrensköld, som enligt Anreps ättartaflor sedan
lilef generalmajor i holländsk tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
