Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
415
en enskild häinndgirighet än af något nit för de kungliga
förordningarnas efterlefnad".
Följande år i december 1706 stod dock ett något
allvarsammare studenttumult på Nya torget, där corps de gardet
bombarderades med stenar af väpnade studenter och en vaktmästare blef
skadad. Historien fick större dimensioner därigenom, att den något
hetlefrade skytteanske professorn Johan Upmarck, som medan
Skytteanum reparerades bodde vid samma torg, i vredesmod öfver att ban
fått några fönster inslagua, väpnade sig ocb sin dräng med hvar
sin bössa och begaf sig ut för att tukta de brottslige. Samma natt
fogade det sig så, att en student Herkepeus sårades af ett bösskott,
hvilket lian ocb hans kamrater voro alldeles öfvertygade att Upmarck
aflossadt. Studenternas harm gaf sig luft i förnyadt bråk på torget
utanför hans bostad, hvarvid en gång till och med ett skott
aflos-sades som krossade ett af hans fönster.1 Processen pågick i sex
månader men blef utan resultat, då bindande bevisning ej kunde
förebringas mot någon af de anklagade, och den 1 juli 1707 sköt
konsistoriet därföre saken under hofrätten. Det märkligaste i hela
historien är egentligen det, att konsistoriesessionerna på det mest
oförtydbara sätt vittna, att disciplinen äfven bland lärarne sjunkit
mycket lågt. Upmarck tillät sig att inför domstolen gifva luft åt
sin ovilja mot akademisekreteraren Billovius, som han misstänkte
för en viss delaktighet i våldsamheterna mot sin person, med
att säga att om han mött Billovius på gatan, då ban hade sin
bössa med sig, skulle ban ej tvekat att begagua vapnet. Billovius
åter lät förstå, att Upmarck själf slagit sönder sina fönster, och att
det var han som skjutit Herkepeus; bägge kastade hvarandra i
ansiktet de oskickligaste ord inför konsistoriet.
Sedan höra vi just icke något af förrän år 1715, då fyra
studenter den 1 maj tillåtit sig att kasta sten mot en gård, där
ägarinnan stod brud, och förnämt folk, däribland själfva landshöfdingen,
befunnit sig som gäster. En sådan vanvördnad mot den högt
uppsatte ämbetsmannen fann sig konsistoriet föranlåtet att bestraffa
med, att den 17 maj döma de fyra studenterna till åtta dagars
fängelse på slottet å vatten ocli bröd. Hade de fyra felat, så blef
dock straffet säkerligen värre än domarne tänkt sig, ty arrestlokalen
var af den sämsta beskaffenhet, att döma af den klagoskrift som de
fyra brottslingarna den 19 inlämnade i konsistoriet. Det hette
nämligen i denna, att man ej kunde elda utan fara för att kväfvas af
rök, att luftväxlingen var ytterst dålig samt stanken svår, emedan
1 Brottslingen befanns sedan vara en Claes Anckarström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
