Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 (i
Det återstår att lämna några kulturhistoriska bidrag upplockade
bär och där från det vidsträckta forskningsfält jag genomvandrat.
Ehuru de visserligen hvarken äro nog talrika eller omfattande, för
att man af dem skulle kunna skapa någon totalbild af universitetets
inre tillstånd i afseende på lefnadssätt och seder, torde de kanske,
äfven med alla sina bristfälligheter, ej vara ovälkomna, de kunna
dock gifva något ljus öfver en sida i universitetets lif, som ej
saknar sitt intresse, men som linnu hvilar i mörker.
I alla tider har man ansett, att universitetsmännens leder,
framför andra samhällslager, varit ägnade att erbjuda exempel på
utbildningen af originaler. Och i sig själf är det väl ej så
underligt, om åsikten skulle befinnas vara grundad. Universitetskretsarne
kunna förutsättas sluta inom sig många rikt begåfvade ocli originella
naturer, men af dylika uppstå lätt, när de föra den kammarlärdes
inåtvända, från yttervärldens intressen och sysselsättningar afstängda
lif, verkliga originaler. Och i den tid jag tecknar bar
universitetsmannens beröring med lifvet utanför honom en belt annan karaktär
än nu. Samfärdseln var både i andlig och fysisk mening föga
utvecklad, pressen existerade knappast, umgängeslifvet betydde föga,
och Upsala var en verklig småstad, där universitetet lefde sitt eget
lif för sig, som en stat i staten. Kontakten med yttervärlden var
därför så godt som ingen eller åtminstone mycket svag, och den
kunde föga bidraga att afslipa det kantiga eller egendomliga hos
män, som i hemmen uppväxt i små förhållanden och sedan tillbragt
sina återstående dagar uteslutande inom universitetslifvets starkt
begränsade sfär. Hade ej de utländska studieresorna varit, skulle
både uppfattningen, vanorna och lifvet stöpts i en ännu mera
isolerad och besynnerlig form. I alla fall voro de senare starka nog
för att hos åtskilliga af tidens män medgifva och befordra
utvecklingen af personlighetens egendomliga drag.
I främsta ledet af tidens universitetsoriginal står Olof Rudbeck
den äldre, i själfva verket genom sitt snille mera en originell
personlighet än ett professorsoriginal. Samtiden såg i Atlantikans
författare först af allt det svenska snillets mest lysande representant,
men han var ock känd som en man, olik alla andra i väsen, dräkt
och seder. Han afskydde alla modets nycker och såg i fädernas
enkla vanor uttrycket för den svenskhet som var lians ideal. Tidens
yfviga peruk kom aldrig på hans hjässa, från hvilket det långa
håret föll ned öfver axlarna, dräkten var utan alla grannlåter, enkel
till snitt och tyg, det var tydligen hans stolthet att vid polska
ambassadörens besök 1699 hans utseende och dräkt, så skilda från
andras, ovillkorligen påkallade främlingens uppmärksamhet. Iian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
