Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
427
älskade äfven att genotn själfva uppträdandet väcka uppseende. Med
den oerhördt starka röst, som i hans ungdoms dagar kommit de
flegmatiska holländarne i Leydens kyrka att häpnande vända sig
om, fortfor han att hemma väcka uppseende; till en egendomlig
användning af dess kolossala resurser kom det vid drottningens
besök i Upsala 1689, då som den samtida berättaren förtäljer, han
under middagen i landshöfdingen gård stod bakom drottningens
stol och "höll näfven såsom en lur för munnen och sköt svensk
lösen för hvar skål som dracks, att för hans starka utblåsandes
skull det dundrade i salen, som hade det skett med små stycken’.
Än originellare var han dock i tal och skrift. Hans bref flöda af
en frisk naturlig humor, liflighet och kvickhet, och språket är
originellt som ban själf; detsamma gäller om hans skrifter i öfrigt,
programmet vid den anatomiska dissektionen år 1677 är ett
mästerstycke i bägge afseendena. Och huru munter är ej hans teckning
af timmerkarlarne, som efter undfången aflöning på morgonen "ville
conflrmera det gamla Herodoti dictum i antikviteterna, att Schythæ
Ilyperboræi bibunt merum vinum, om icke bas^art likväl vinum
hordeaceum; ty när de kommo om kvällen och frågade, om jag
liade något bref att skrifva, så knnde jag mera förstå deras frågan
af affekterna än af språket, hvilket likare var Caldeiska än Svenska".
Ej mindre klassiskt är, när ban efter att hafva tecknat alla de goda
ting professorerna behöfva köpa i Distingen, från strömming och
lax till sars ocli strumpor, utbrister: "penningarna ligga i
räntkammaren, endels döda endels sjuka, hvilka uti denna distingstiden pläga
med andra dansa ballett och springa ikring på torget, fröjdandes
alla köpmäns hjärta med sina dalkarlskaprioler, men nu sucka och
pusta efter förlossning".1 Lika originell och trots all öfverdrift
fängslande är hans innerliga öfvertygelse, att Sverige är historiens
vagga: den sprider ett försonande drag öfver hans förfelade
jätteverk Atlantikan. Denna tro framlyser litet hvarstädes i hans bref.
Den tog sig ett lika vackert som humoristiskt uttryck, då ban (">
april 1679) besvor De la Gardie att göra fornforskningens starkaste
representant i Upsala, räntmästar Verelius, till bibliotekarie. "Våra
literæ i antiqviteterna stå nu på högsta trawet" utbrister han, men
med Verelius skulle de sannolikt stiga ned i grafven. Han
beskrifver dennes trälaktiga arbete med räkenskaperna, som kan förvrida
ens hufvud, under det "den något spirituellt skall skrifva, honom
måste lif och anda vara kvick"; och ban målar, huru åldern tynger
på vännen med orden: "när ban stundom kommer till mig, är han
af den ringa vägen så andtäppter, att han må falla kull, när ban
1 Bref af O. B. s. 253 ocli 360.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
