Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431
Zellinger kunde soin sin far nöja sig med att sitta bland
borgerskapet.1 Ömtåligheten kunde ju gå därhän, att Svedberg som biskop
beklagade sig öfver, att universitetets bokauktionator K. von der
Hardt i katalogen öfver Norrmanni böcker kallat denne "professor
vere primarius", hvari Svedberg såg en opassande allusion riktad
mot honom själf ocli öfriga män, som före Norrmannus beklädt
platsen, ban sade sig ej kunna smälta, att. en oblyg tysk, soiu hos oss
svenskar njöte goda dagar, så skymfat honom.2
På professorernas stridbarhet hafva vi haft talrika exempel
från konsistoriegrälen, i hvilka det stundom gick så häftigt till, att
sekreteraren förklarade sig icke kunna uppfatta livad som sades,
hvilket var mindre underligt på den tiden, då Rudbeck där höjde
sin stentorsstämma och öfverdöfvade alla andra. Det var väl att
det icke kom till handgripligheter, ty den tidens professorssläkte
var i fysiskt afseende bättre rustadt än nutidens för en möjlig
kalabalik. Den härdande uppfostran man fick i unga dagar, mera
utelif och frånvaron af vår tids vana att göra natten till dag samt
af missbruket med stimulantia i olika former skänkte äfven de
lärde stundom kroppskrafter af mindre vanligt slag. Den lärde
Norrmannus, hvars bela lif var arbete och som ofta begynte sin
dag kl. 2 om morgonen, ägde dock en sådan styrka, att ban kunde
lyfta hvad som ansågs vara en börda för sex andra karlar,
lyckligtvis var ban en fridens man. Den bredaxlade, satte Olof Rudbeck,
hvars stadiga ben särskildt prisas af hans niinnessångare, skulle nog
kunnat taga karlatag med hvilken orostiftare som helst.
Stridbarheten sammanhängde med den starka lättretlighet, som synes
utmärkt den tidens lärde; konsistorieprotokollen vittna, att den
framträdde lika väl hos den 87-årige Lenæus, då ban som prokansler
tog Gavelii parti,3 som hos den yngste professorn. Och tillfällen
hafva ju gifvits, då hetsiga professorer i vredesmod gripit till
skjutgeväret, Schütz sköt på studenter som störde lians hvila, och Johan
Upmarck beskylldes soui vi nyss sett af studenterna att hafva gjort
bruk af den bössa, med hvilken han väpnat sig då ban drog ut på
gatan i harmen öfver sina sönderslagna fönster.
Det vore dock orätt att icke tillika omförmäla, hvad enhvar
nog ändå förstår, att de svagbeter jag utpekat blekna bort vid
1 Kons. prot. 28 mars 1682 och kons, till Zellinger 20 nov. 1696.
2 Svedberg till kons. 26 febr. 1706 ocli von der Hardts förklaring 28
mars (kons. acta). Esbergs bref som rektor till von der Hardt 15 mars 1707
är tryckt i Svenska Bibl:t. 1, 367.
3 Afd. 1. s. 46.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
