Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■147
i trots mot förbudet om mössor lägga allmänt an nattyg.
Högfärden och trotsigheten klifva."
Det skulle varit underligt, om den studerande ungdomen kunnat
gå fri från inflytelsen af modets växlingar, huru torftiga än i regeln
de hem voro, från hvilka den utgick. Här ökades frestelsen däraf,
att vid universitetet alltid fanns en förmögen adlig ungdom, hvars
föredöme måste inverka starkt. Redan 1654, då De la Gardie
första gången begaf sig till Upsala, uttalade hans ofta omtalade
rådgifvare den önskan, att "den luxus som säges vara inritad hos
studenterna uti kläder ocli annat kunde studsas", och
konstitutionerna förbjödo alla onödiga utgifter för opassande kläder, lyx,
dryckeslag, otidiga samkväm och andra dårskaper. Hvaruti denna
lyx då tagit form är mig obekant, senare visade den sig i, att äfven
studenten anlade den moderna allongeperuken, redan 1674 har denna
varit vanlig. Den unge Jesper Svedberg, som då kom från Lund
till Upsala, köpte sig en lång och svart peruk samt en lång
stukat-värja med axelgehäng, hvilka prydnader ban dock snart, på
föreställningar af sin lärare Brunnerus, lade bort och iklädde sig
prästkandidaternas blygsamma svartgråa kappa samt nöjde sig med eget
hår.1 När den 17-årige E. Benzelius d. y. vistades i Upsala 1692,
skref hans fader, då biskop i Strängnäs, till honom de varnande
orden: "du begär en ny peruque, men hvem gaf dig lof att inlåta
dig med en lång peruque? Och när du får en ny som stackot är,
så låt de tankarna falla om någon pung på hafva".2 När Svedberg
väl var blefven professor, förklarade han peruken öppet krig. Hans
häftiga angrepp den 2 mars 1693 under den stora jubelfesten på
kandidat Johan Folchers gradualdisputation öfver Ovintus Fabius
Maximus Cunctator skedde säkerligen lika mycket för att kritisera
författarens klädsel som hans åsikter. Han fann Folcher, heter det,
"mägta granner med en stor yfvig pudrad peruk, lång spetshalsduk
med röd bandros", och detta föreföll honom så mycket anstötligare
som Folcher hade teologiskt stipendium och ärnade bli präst; han
gaf honom därför en förmaning att "i sina unga år icke så tjäna
världen, så framt ban i framtiden ville tjäna Kristus i hans församling".3
Folcher ansåg nödigt försvara sig inför kanslern mot Svedbergs
tadel genom en särskild förklaring.4 I denna hemställde han till
hvar rättsinnig och förnuftig människa, om hans habit varit en
annan än som anstod "hans stånd som ännu student och philoso-
1 H. Tottie, 1. s. 14—15.
2 11. Afzelius, 2. 1002 s. 2!)G.
11 H. Tottie, 1. s. 103.
-1 Kopia af O. A. Knös hand i Ups. Bibi., N. 1045.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
