Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
ledde icke till något resultat; i själfva verket var bekräftelsen
blifven öfverflödig, sedan hans konungaförsäkran i 20 § innehöll en
allmän privilegiebekräftelse. Man har dock äfven vid Adolf
Fredriks tronbestigning haft tanken att söka utverka en
privilegiebekräftelse, men kanslern afstyrkte och saken fick förfalla.1
Det förnämsta privilegiet var utan tvifvel den på de kungliga
privilegiebrefven grundade och i konstitutionerna närmare
bestämda egna jurisdiktionen, en rättighet på hvilken man höll med
ytterlig ifver, emedan man däri såg ett universitetets palladium.
I andras ögon började dock denna universitetets rättsliga
särställning alltmera synas vara väl antikverad och stridande mot en
modernare rättsåskådning; som vi sett föreslog ock
protokollsdeputa-tionen 1734, att man skulle upphäfva den akademiska jurisdiktionen,
utom i hvad som rörde tjänsteförseelser och den disciplinära
myndigheten öfver ungdomen. Universitetets ängslan blef stor, men
det lyckades det att afvärja den storm, som hotade på riksdagen.2
Något vidare direkt anfall i afsikt att upphäfva privilegiet afhördes
ej sedermera under tidehvarfvet. Det var emellertid utsatt för
intrång dels från stadsmyndighetens sida, hvartill jag återkommer,
dels från konungens befallningshafvande, och åtskilliga konflikter
uppstodo med den senare myndigheten. Ar 1747 ansåg sig
konsistoriet på grund af diverse ingrepp, som landsköfdingeämbetet
gjort i den exekutionsrätt som tillkom universitetets rektor,
nöd-gadt att ingå med klagomål häröfver till kanslern,3 men någon
kunglig resolution utfärdades icke förrän den 10 febr. 1758, då K.
Maj:t lät ett bref afgå till Göta Hofrätt, hvari han uttryckligen
inskärpte, att universiteten på grund af sin domsrätt också ägde
exekutionsrätt i tvistemål rörande personer som lvdde under desamma,
och vi hafva sett, huru K. Maj:t 1767 skrapade Upsala läns
landshöfding för ingrepp i rektors exekutiva myndighet.4
Den disciplinära domsrätten hotade en tid att alldeles förryckas
genom studenternas tilltag, att med begagnande af Karl XI :s bref
af 26 jan. 1693, som medgaf vad till Hofrätten i alla af
konsistoriet afgjorda processer,5 draga under denna domstol äfven de
domar som konsistoriet fällt i rent disciplinära mål. Karl Gyllenborg
hade som kansler i Lund råkat i konflikt med Hofrätten i ett dylikt
mål och hemställt till Upsala universitets kansler 1737, att man
1 Se Afd. 1, s. 5, not 2.
3 Se Afd. 1, s. 58 ff.
3 Konsistorium till kanslern 7 jnli 1747 (Bill. 3, n. 145).
J Se Afd. 1, s. 422.
5 Om detta bref se Bd 2: 2, s. 8—9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
