Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
oegentliga i att en domstol icke bestod af fasta domare och det
olämpliga i att medlemmarne så ofta växlade, tyckes icke hafva slagit någon
i ögonen, förrän Rabenius i sitt förslag till konsistoriedivisioner med
skärpa påpekade, att det icke borde få fortgå på detta sätt.1 I följd
häraf blef också, när denna divisionsindelning fastställdes af K.
Maj:t 9 dec. 1771, föreskrifvet, att Minus skulle bestå af äldste
juris professorn som ordförande och som bisittare de tvenne juris
adjunkterna och två andra adjunkter; och äfven efter att kanslern
1776 medgifvit, att allt skulle återgå till det gamla, hafva adjunkter
fortfarande inkallats i Minus, tydligen på grund af det kungl,
brefvet af 1742.
Den underliga öfverdomstol bestående af kanslern jämte två
af honom tillkallade biskopar eller kollegieassessorer, som enligt
konstitutionerna skulle döma, därest någon i mål, som rörde
universitetets välfärd eller förolämpningar mot rektor, vädjade från
konsistoriets dom, har verkligen fungerat en gång alldeles i början
af vårt tidehvarf, då Cronhjelm 1720 inkallade biskoparna Rudéen
och Witte samt sekreteraren Wilde för att döma i universitetets
tvist med språkmästaren Papi om dennes ersättningsanspråk för
den bostad, hvaraf han varit i mistning.3 Sedan omtalas den ej,
och detta helt naturligt, då den var en väl främmande utväxt på
universitetsorganismen; den ansågs ock sedan upphäfd genom de
två kungl, brefven af 18 febr. 1747 och 1 mars 1750, som
omtalade kanslern ensam som öfverinstans vid vad i ekonomiska och
disciplinära frågor.3
Mellan de två samhällen, det akademiska och det borgerliga,
som lefde sida vid sida med hvarandra inom den lilla stadens hank
och stör, skulle väl under alla förhållanden rifningar ej kunnat
undvikas, i synnerhet när det förra hyste inom sig ett så oroligt och
talrikt element som den stora massan af unga studenter. Än mera
måste det vara förhållandet, så länge universitetet genom
rättigheten till egen jurisdiktion intog en särställning, som ej alltid var
så behaglig för det borgerliga samhällselementet. Det senare såg
sin sociala underlägsenhet ytterligare skärpt genom den
akademiska korporationens rättsliga undantagsställning; dennas frihet
från de kommunala bördorna ocli dess egna domsrätt var det en
nagel i ögat. Allt mera började man, och det med rätta, fråga sig,
om denna egna domsrätt längre var så nödvändig som i förra sek-
1 Se Bill. 4, s. 271.
2 Konsistoriets uppgift vid G. Bondes besök d. 10 febr. 1738 (Bill.
3, s. 230).
3 Se konsistoriedeputorades yttrande 10 febr. 1772 (Bih. 4, s. 288).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
