- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
13

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

och rent af begärde förbud häremot samt att alla dylika
försvars-karlar skulle åläggas att söka burskap i staden. Konsistoriet hade
icke svårt att uppvisa, hvilket behof universitetet hade af en
fast och skicklig arbetarestam, så litet utvecklade som stadens
handtverkerier voro, och framhöll äfven, att det visat sig, att
staden icke sällan haft behof af att få betjäna sig af universitetets
folk; det begagnade ock tillfället att betona, att om icke
universitetet funnes, skulle det borgerliga samhället hafva svårt att
bevara sin ekonomiska existens. K. Maj:t bekräftade också 28 april
1738 universitetets rätt att hålla så många försvarskarlar, som
privilegierna medgåfvo. Trots detta upptog efter en tid den
stridslystne borgmästar Herkepaeus frågan igen, säkerligen var
också hans kommittenters missnöje med privilegiet ingalunda
för-mildradt. Vid 1756 års riksdag besvärade han sig nämligen
hos K. Maj:t öfver, att universitetet antagit flera handtverkare
än hvartill det ägde rättighet, särskildt skräddare och skomakare,
hvaraf icke blott staden hade förfång, utan äfven kronan lede
intrång genom minskade kronoutskylder. Ärendet remitterades
genom kanslern till universitetet, och den 9 okt. 1756 afgaf
konsistoriet sin förklaring till K. Maj :t. Det var icke svårt att besvara
anfallet, då anklagelserna voro dels ogrundade, dels oberättigade,
men konsistoriet har synbarligen njutit af att kunna begagna sitt
öfvertag för att riktigt tilltvåla motparten. Borgmästaren hade,
hette det, bortblandat korten genom att likställa kommunala och
kronoutskylder; från de förra var visserligen akademistaten,
liksom adel, präster och bönder i städerna, befriad, men sina
kronout-utskylder såsom mantalspengar, bevillning, slottshjälp, afgifter
för fönster, tobak och allehanda konsumtionsartiklar erlade
universitetet och dess handtverkare i likhet med öfriga undersåtar.
Stadens handtverkare lede icke intrång af universitetets,
tvärtom skulle de förra icke kunnat bestå, om de icke hade
universitetets medlemmar, särdeles den talrika ungdomen, till kunder, och
universitetet hade icke minst därför fått rätt till egna
handtverkare, att det ofta visat sig, det staden lede brist på dylika; af
denna brist hade man just nu en kännbar erfarenhet i hvad slaktare
ocli fiskköpare anginge, ty därmed stode slätt till. Universitetets
handtverkare höllo hvarken öppna bodar eller drefvo handel med
allmogen för att afyttra sina tillverkningar och gingo således icke
i vägen för stadens. Skulle man däremot förbjuda dem att arbeta
för borgarnes räkning, skulle de visserligen sannolikt svälta ihjäl
med hustrur och barn, men det skulle gå på samma sätt med
stadens handtverkare, om dessa för jämlikhetens skull icke skulle få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free