Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
ser ju misstänkt ut, att detta afsåg att inrymma en vidgad
myndighet åt prokanslern. — Magnus Beronius (1764—1775), som
tidigare varit professor i Upsala, var icke mindre än 72 år, då han
blef prokansler. I konsistoriet synes han icke förrän 1767, och om
han under detta och följande år visar sig där oftare än sina
företrädare, har det nog mest berott på, att prins Gustaf som kansler
vid den tiden så ofta besökte Upsala; jämte professorerna tog
han verksam del i det arbete om hösten 1768, som framkallades
af prinsens begäran att erhålla ett yttrande om
undervisningsväsendet. Åtminstone femton gånger har han deltagit i
konsistoriets sammanträden, dock aldrig så att någon starkare
meningsdifferens tyckes hafva föranledt hans närvaro. — Karl Fredrik
Mennan-der (1775—1786) var den förste prokansler i tidehvarfvet, som
icke förut varit lärare i Upsala. Han kallades från biskopsstolen
i Åbo, där han tidigare som professor vid universitetet gjort sig ett
stort namn som naturforskare och sedan som teolog. Åtminstone
elfva gånger har han infunnit sig i konsistoriet, dock utan att på
något märkligare sätt ingripa i förhandlingarna, därest man icke
får antaga, att hans deltagande i kanslersvalen 1783 och 1785
inneburit, att han då tog ledningen; som vi minnas valdes prins Gustaf
Adolf bägge gångerna, ehuru vid förra tillfället på en vink af konungen
valet sedan länkades på Creutz. Det var väl Mennanders intresse
för naturvetenskapen, som gjorde, att de enda professorsförslag
i hvilka han deltog voro de bägge i medicin efter den yngre Linné
och i kemi efter Torbern Bergman, som upprättades 1784. — En
helt annan uppfattning af prokanslerns ställning lade Uno von Troil
(1786—1803) i dagen, då han vid blott fyrtio års ålder
uppsteg på ärkebiskopsstolen. Ung och liflig, säkerligen äfven Ivsten
att visa sin myndighet, infann han sig tätt och ofta i konsistoriet
samt grep in i frågorna på helt annat sätt än sina föregångare.
Stark rojalist och i besittning af konungens gunst kunde han tycka
sig vara särskildt kallad att liksom föra dennes talan, och hans
ingripande kunde särskildt i början synas påkalladt, då universitetet
vid denna tid ju faktiskt saknade en kansler, och det ryska kriget
ofta höll konungen fjärran; under åren 1787—1791 har han icke
mindre än trettiosex gånger uppträdt i konsistoriet. Då vi från
ofvan erinra oss, huru konsistoriet 1737 afvisade ärkebiskopens
anspråk på att deltaga i förslag till akademisekreterare, har det
sitt intresse att iakttaga, hurusom Troil den 15 sept. 1787
insänder votum till denna plats och därigenom afgör första rummet å
förslaget. Han gjorde äfven (12 okt. 1787) anspråk på att erhålla
förteckningar å samtliga närvarande studenter och deras föräld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
