Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
des hafva fått första rummet. Detta blef dock konsistoriet själft
för starkt, men i stället för att gifva Frondin första rummet af det
enkla skäl, att han till detta hade 11 och Rabenius blott 4 röster,
hittade det på att i följande session den 23 maj vägra Christiernin
att ändra sitt votum, hvarpå Frondin fick första rummet, efter
paritas votorum inträdt och han hade flera röster till det första.
Okunnigheten om rätta formen för att i allmänhet utfinna
den rätta pluraliteten vid voteringar framträdde på ett slående
sätt, när konsistoriet den 7 juni 1777 skulle omrösta om den
löne-fyllnad, som sekreteraren Flygare begärde. 10 hade röstat för
full lön och prebende, 4 för full lön utan prebende, en för blott
gratifikation och 7 för rent afslag, och detta syntes först flertalet
innebära, att förslaget om lön järnte prebendehemman icke fått
majoritet för sig (hvilket väl ock skulle framgått, om man voterat sig
till en kontraproposition), men Christiernin höll på, att siffran 10
var pluralitet vid jämförelse af de olika röstgruppernas siffertal,
och som man alltid användt detta beräkningssätt vid
tjänsteförslag, fann konsistoriet för godt att ansluta sig till hans åsikt. Det
är tydligt häraf, att man ännu icke hade klart för sig skillnaden
mellan absolut och relativ pluralitet.
Rätten för frånvarande att vid förslagstillsättningar insända
sin röstsedel var vid åtskilliga tillfällen omstridd. K. Maj:t tog
saken om hand, sedan kanslern anmält, att vid upprättande af
förslaget till professuren i historia 1753 konsistoriet varit tveksamt, om
en förseglad röstsedel, som den frånvarande Nils Rosén insändt,
hade bort få medräknas, och resolverade den 13 dec. samma år,
att vid professorsförslags upprättande en utom staden vistande
och tjänstfri professor icke finge rösta, därest han icke förut
öfver-varit målet och inhämtat upplysning ur handlingarna, men att de
som voro i staden ägde rösta, äfven om de voro tjänstfrie eller sjuke,
därest de af handlingarna gjort sig underrättade om de sökandes
skicklighet.1 Konsistoriet tog sig sedan före att själft fatta ett
generellt beslut om frånvarandes rätt; den 29 mars 1788 beslöt
det nämligen, att med undantag för två fall 1) professorsförslag
för hvilka K. Maj:t den 13 dec. 1753 träffat bestämmelse och
2) de Helmfeldtska stipendiernas tillsättning, ingen frånvarande
ägde insända röstsedel vid ett ärendes afgörande och ej heller vid
justeringen yttra sig i saken, äfven om han då vore närvarande.
I förra seklet klagades, som vi minnas, bittert, öfver somligas
försumlighet i fullgörandet af konsistorieplikten. Dylika klago-
1 Brefvet är ovanligt illa stiliseradt och kunde visserligen vid
till-lämpningen gifva anledning till besynnerliga tolkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
