Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
och kanske äfven för de ekonomiska fördelar den medförde.
Därför möta vi icke heller i denna tid den i det föregående tidehvarfvet
ej så ovanliga företeelsen, att professorer söka komma undan
rektoratet, mer än en enda gång; de fleste hafva nog ined nöje åtagit sig
den ansvarsfulla posten. Man kan väl icke finna bättre bevis därpå,
än när man ser, att i juni 1738 är den rektor som nedlägger
ämbetet, juristen Johan Reftelius, 80 år gammal, och den som efter
honom mottager spiran, Olof Rudbeck d. y., blott ett år yngre än
företrädaren. En ende liar, såvidt jag kunnat upptäcka, beklagat sig
öfver rektoratets tyngd, nämligen Lars Roberg, som vid
ämbetets nedläggande i december 1733 definierar det i sitt program som
ett »munus onerosum, saepe taediosum, interdum et poenitendum»,
och därpå tillägger: »Milli ad domesticas meae disciplinae
exercita-tiones haec conversio erit laeta». Men så var han ock med sina
egenheter och sin opraktiska läggning mer än någon annan
olämplig att sköta ett sådant ämbete, hvarpå lian ju äfven gifvit
tillräckligt prof i förra tidehvarfvet.1 Det är visserligen sant, att en
professor verkligen afsagt sig att bli rektor, men där var lättjan
säkerligen driffjädern. Det var Krister Berch, som 1781 vägrade att
mottaga rektoratet, utan att därför anföra något skäl, och som då
gick så långt, att när man på honom ställde förnyade uppmaningar,
lian förklarade, att han önskade in perpetum uteslutas.2 Annars
hafva de utsedde, där icke hög ålder eller laga förfall för
ögonblicket lagt hinder i vägen, plikttroget mottagit förtroendet och
samvetsgrant skött det. I utöfningen hafva de ock lagt i dagen det lugn
och den opartiskhet man borde kunna vänta af högt bildade män.
Ett enda undantag gifves i den vägen, då den hetsige och
herrsk-lystne Christiernin under våren 1780 sökte föra ett väl despotiskt
regemente, men det gick icke nu an att regera så som i Rudbecks
och Schutz’ dagar, kollegerna visste nu att bättre hålla på sin rätt,
och Christiernin hade ej en De la Gardies gunst eller en Karl XI :s
mäktiga protektion att stödja sig på.
Ett säkert bevis på att ämbetet var eftertraktadt hafva vi
däri, att gång på gång tvister uppstodo vid rektorsvalen.
Konstitutionernas oklara bestämmelser gåfvo härtill riklig anledning,
och saken hade icke förbättrats genom de synnerligen otydliga
bref af K. Maj:t och kanslern, som utfärdats för att klargöra kon-
3 Se Del 2: afd. 2, s. 4G.
1 Kons:ni till kanslern 21 nov. 1781. Berch hade redan 1775, dä
han var i tur att bli rektor, afsagt sig, då flock på den grund att han var
inspector ærarii; säkerligen var han redan då besluten att ej någonsin
taga emot ämbetet. Orsaken var sannolikt hans stora bekvämlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
