- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
76

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

samtiden så litet, att både riksdag och konung öppet gåfvo sitt
samtycke till saken. E. M. Fant betalade den betydliga summan af
1,000 rdr. (6,000dlr. smt.) år 1781, för att Georgii skulle taga afsked
från professuren i historia, hvilken summa dock Gustaf III sedan
frikostigt ersatte ur sin handkassa.1 Än underligare var väl, när
P. F. Aurivillius, för att blifva bibliotekarie 1787, måste förbinda
sig att afstå halfva lönen, icke åt företrädaren Neikter utan åt en
person utom universitetet, magister Gabriel Lindblom, biskopens
broder, en förbindelse som Aurivillius lyckades 1790 få öfverflyttad
på Kristoffer Dahl, då denne skulle försäkras om professuren i
grekiska.- Möjligen hafva flera dylika fall af hemliga
penningtransaktioner förekommit vid professorsombytena, ehuru vi nu sakna
underrättelse därom.3 Vid andra tjänster, som icke äro att betrakta
som lärarplatser, hafva köp kanske icke varit så ovanliga. Vi hafva
nyss sett, huru Duse 1773 erlade 1,000 rdr. till Gråsteen för att komma
åt ombudsmannaskapet och huru kanslerssekreteraren J. E.
No-réen betalade sin företrädare J. Arrhenius 30,000 dlr. lcpt. (1,666
rdr.) för att åtkomma platsen.

Professorernas löneförhållanden utgöra ett af de sorgligaste
kapitlen i tidens historia. Penningvärdets fall gjorde dem allt
svagare, hvarför mindre löneförbättringar också upprepade gånger
kommo till stånd. Trots dessa förblefvo dock lönerna under hela
tidehvarfvet svaga, för att ej säga otillräckliga, och fattigdom var
professorernas vanliga lott ocli nästan alltid det öde som träffade
deras änkor. Jag sammanfattar här i korthet lönemas historia för
denna tid.4 Lönen var enligt Karl XII:s stat af 1699 bestämd till
700 dlr. smt. (oberäknadt prebendepastoratet för teologerna och ett
så kalladt prebendehemman för de öfriga).5 Som lönen utgick i
kopparmynt (1 daler silfvermynt är blott en räkneenliet, ty
silfver-myntet var utträngdt ur rörelsen) och detta räknades efter den
gamla lagbestämda kursen af 1 dlr. smt. = 3 dlr. kpt. vid utbetalning
af lönerna, vill det säga, att professorerna utfingo 2,100 dlr. kpt., och
att således, då genom Karl XII:s påbud kopparmyntet devalvera-

1 Se Afd. 1, s. 569.

2 Se Afd. 1, s. 630 och 651.

3 Det är ju ganska betecknande, att när Johan Afzelius sökte
ke-mie professuren efter Bergman, skref hans gamle far, prosten Arvid i
Larf, till honom 4 aug. 1784 (orig. i Ups. Bibi., G: 2: f): »Skulle
penningar behöfvas, böra de ej sparas. IIos Adam [Johans bror] stå 3,500 dlr.
smt. »

* Jfr Afd. 1, s. 12 ff., 52, 232 ff. och 548 ff.

’ Om prebendehemmanens värde se Del 2: afd. 2, s. 67 och själfva
staten (Bih. 3, n. 18).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free