Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
nat. Professorn i historia E. M. Fant erhöll 1789 Alunda och
Morkarla samt professorn i praktisk filosofi D. Boethius 1790
Danmarks pastorat, hvilket senare Lostbom afstod, då han blifvit
domprost och således kyrkoherde i Upsala. Fem år senare fick
professorn i grekiska Kristofer Dahl mottaga Upsala-Näs. Ett
patronellt pastorat, Väster-Åker och Dalby, hade K. Maj:t 1782
tillåtit professorn i eloquentia P. Svedehus att mottaga på
kallelse af grefvinnan Liewen på Wik. Den något antikverade
företeelsen af, att en filosofie professor tillika skulle öda sin tid på att
vara landtpastor och sköta ett jordbruk till icke ringa men för hans
vetenskapliga uppgift, satiriserades af Melanderhjelm.1 Det kunde
väl gå an med teologerna, sade han, som voro liksom nati pastores
ecclesiarum rusticarum, i synnerhet som man nu mera icke väntade
att bland dem finna några stora teologer; de kunde gärna emellanåt
få resa ut till sina prebendepastorat, predika i bland åtminstone
vid större högtider, dricka öl, röka tobak, spela bräde med
små-herrskaperna och fägna bönderna då dessa kommo med tionden.
Men värre vore, att prebendesjukan rotat in sig i filosofiska
fakulteten, som redan räknade inom sig tre med prebendepastorat och
hade en fjärde som stundligen väntade därpå; professor
borgströ-mianus kunde man, efter som han var professor i privatekonomi,
unna något dylikt, emedan han så finge tillfälle att praktiskt
till-lämpa sin vetenskap på prästbordets häfd och bruk. Det är dock
tydligt, att Melanderhjelm själf icke skulle haft något emot att
mottaga ett pastorat, blott han fått sköta det genom vikarie, såsom
bruket var i England, där, som han klagade, stora astronomer
hugnats med dylika.
Naturligtvis kunde man uttänkt andra och bättre sätt att
belöna ovanliga förtjänster, till exempel genom personliga anslag åt
de professorer, som på ett synnerligt sätt utmärkt sig. Jag känner
dock blott ett sådant exempel före Gustaf III:s tid, nämligen då
K. Maj:t den 22 juli 1746 på konsistoriets egen hemställan beviljade
den lysande men i små omständigheter lefvande S. Klingenstjerna
räntorna af tre akademihemman (Säfvesta, Majbro och Målsta)
utgående med 35 tunnor spannmål och 30 dlr. smt.; tillökningen
utgjorde inalles 107 dlr. smt. årligen enligt hufvudböckerna. Linné
hade dock redan vid det ryktbara sammanträdet inför kanslern
prins Gustaf den 13 oktober 1768 påpekat vikten af att understödja
utomordentliga talanger; han fann det gamla sättet att belöna en
filosofie professor genom att göra honom till teolog föga lyckligt,
då det drog honom från hans vetenskap, och föreslog, att verkliga
1 Se hans uppsats 1783 (Bih. 5, s. 147).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
