Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
de deltagandes röster falla så, att docenten Hesselgren får tre
röster till första rummet (inga till andra), docent Kinmark fyra röster
till andra och docent O. Hervech en röst till andra och fyra till
tredje, sätter fakulteten Hervech i första, Kinmark i andra ocli
Hesselgren i tredje rummet. Ehrenpreus nämde dock i alla fall
Hesselgren. — Utnämningsrätten, som från adjunkturernas uppkomst
låg i kanslerns hand, men 1699 förklarats tillkomma konungen,1
återgick med frihetstidens ingång till den förre, som handlingarna
visa; det tyckes hafva skett efter öfverläggning mellan
Cron-hjelm och prokanslern M. Steuchius.2 Lika väl som K. Maj:t vid
professorsförslag har kanslern ansett sig hafva rätt att nämna
utom adjunktsförslagen; Rudenschöld säger ock i sin Description
de 1’académie af 1781, att kanslern ej var skyldig att strängt följa
förslaget.3 Jag har också funnit, att kanslererna åtminstone vid
tre tillfällen gått ifrån fakulteternas förslag. Så Gyllenborg 1746,
då han nämde Erik Waldius till teologie adjunkt, och kronprins
Gustaf 1771, då lian i Paris nämde Björnståhl, och Gustaf III 1790,
såsom skötande kansleriatet för sin son, då han gjorde S. ödman
till teologie adjunkt. Detta har nog icke synts riktigt i
universitetets ögon, ty vi se ju, att konsistoriet i sitt förslag till
kanslersinstruktion 1761 velat hafva fastslaget, att kanslern skulle nämna
den värdigaste af de tre föreslagne.4 Det ser till och med ut, som
om kanslern nämt en gång utan att afvakta förslag från fakulteten,
nämligen då Cronhjelm 1732 nämde L. Hydrén till filosofie adjunkt.5
Ett särskildt specimen sine præside tyckes ej på lång tid
varit uppsatt som kompetensvillkor för att komma på förslag till
1 Se Del. 2: afd. 2, s. 90.
2 D. 30 juni 1719 skrifver M. Steuchius till Cronhjelm (orig. i
Riksark.), att hvad adjunkten Asps fullmakt angår, vore intet tvifvel, att
adjunkterna tillförene utnämts af kanslern; men att han och
konsistoriet vore nöjdt, vare sig kanslern nu själf förordnade i saken eller
hän-sköte den under K. Maj:t.
s Se Bih. 5, s. 68.
4 Se Bih. 4, s. 150.
6 Hydrén säger i sina anteckningar (Ups. Bibi. X 268: c), att
Cronhjelm strax efter fil. adjunkten M. Kammeckers befordran till teologie
adjunkt gjort honom till Kammeckers efterträdare, »hvilket kunde ej
annat än uppväcka förundran hos många, etiam invidentibus et
mussi-tantibus quibusdam professorum fac. phil.». Man känner nu ej dagen
för Kammeckers utnämning, men som den föll efter 3 mars, då hans
företrädare i adjunkturen M. Beronius blef poeseos professor, och före d. 3
april, då Hydrén fick Kammeckers filosofiska adjunktur, ser det ut, som
skulle tid ej gärna funnits för filosofiska fakulteten att hinna uppsätta
och insända förslag efter Kammecker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
