- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
102

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

adjunktur. Och det kunde naturligen icke heller komina i fråga
inom de tre högre fakulteterna, så länge dessa i lång tid icke
utdelade några doktorsgrader, utan hvilka man icke ägde rätt att
presidera för en disputation. Detta var ju särskildt fallet med den
teologiska fakulteten, hvars doktorsgrad blifvit ett kungligt
ynnestbevis; därför liar icke heller någonsin inom densamma
fordrats, att sökande till adjunktur skulle disputera, man nöjde sig
därmed att den sökande undergått teologie kandidatexamen.1
Inom den juridiska fakulteten gällde ock samma förhållande, intill
dess hon 1752 ånyo började anställa promotioner. Därför
speci-merade hvarken Piscator 1726 eller Wall 1747 för att blifva
adjunkter, ej heller Hernbergh 1771, Lundström 1782 och Drissel 1788.
Christiernin hade velat presidera 1758 för en afhandling, såsom
sökande till den nya adjunkturen i oeconomia publica, men
kanslern vägrade gifva presidierätt, efter Christiernin icke var
gradue-rad i juridiska fakulteten, och gjorde honom i alla fall 14 mars 1759
till adjunkt.3 Detta gaf likväl Ehrenpreuss anledning att redan
följande dag skrifva till fakulteten och, med hänvisning till, att
ingen af de sökande till den nyss fyllda adjunkturen utgifvit
speci-men (han menar sine præside), hemställa, om det icke borde
stadgas inom denna, såsom fallet redan var med filosofiska fakulteten
(se härom nedan), att de sökande skulle styrka sin skicklighet.
Han tillade dock i sin villrådighet, att lian icke visste, huru detta
skulle gå till i det fall, att de sökande icke voro graduerade och
således icke ägde jus superioris cathedræ. Det utlåtande häröfver
som ban begärde af fakidteten blef aldrig afgifvet, och ej heller
hafva, som ofvan nämts, vid följande adjunktsutnämiiingar inom
fakulteten några specimina aflagts. — Inom medicinska
fakidteten presiderade hvarken P. Martin eller N. Rosén för disputation,
innan de nämdes till adjunkter, Rosén blef det, efter att han 1728
responderat under Roberg. J. G. Wallerius, som blifvit med. doktor
i Lund, hade dock nyss presiderat 1741 för en afhandling, då han
sökte adjunktur efter Rosén, men Wallerii efterträdare 1750 Jonas
Sidrén speciminerade ej för adjunktur, helt naturligt då han först
följande år blef doktor. J. G. Acrel och P. Afzelius undsluppo
likaledes specimen för adjunktur. Innan Afzelius nämdes 1786,
hade dock Murray satt ifråga i fakulteten, om icke specimen
borde afläggas för medicinska adjunkturen lika väl som för dem i den
filosofiska fakulteten, och detta gaf kanslern anledning att den 6
febr. skrifva till fakulteten och anmärka, att så borde ske för fram-

1 Se N. Wallerii yttrande till teol. fak:s prot. d. 16 dec. 1757.

» Se Afd. 1, s. 310 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free