Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
tiden, eliuru han för denna gång frikallade Afzelius för hans
kända insikter och den utländska resa han gjort; Afzelius nämdes ock
redan följande dag. — Inom den filosofiska fakulteten var
naturligen vida lättare att fordra ett specimen sine præside vid
ansökan till adjunktur, efter alla sökande där vanligen voro
promoverade inom fakulteten. Det har dock säkerligen icke på långa
tider satts ifråga att fordra särskildt specimen vid de tillfällen att
någon sökte en adjunktur, utan det ansågs vara nog, om han som
magister någon gång presiderat för en afhandling, hvilket nästan
alltid var fallet, innan någon fick sig docentur beviljad. Ty om
man jämför adjunktsutnämningarna i fakulteten med
förteckningen å de disputationer, för hvilka de presiderat, skall man
finna, att nästan utan undantag långt in på medlet af 18:de seklet
filosofie adjunkterna nämts, utan att hafva omedelbart förut
presiderat för någon afhandling.1 Utan att veta detta skulle man
lätt kunna missförstå Ehrenpreuss’ bref d. 14 mars 1757 till
filosofiska fakulteten, hvari han, med anledning af att han samma
dag nämt Mallet till observator, påpekade att de medföreslagna
»icke publico præsidendo aflagt de vanliga prof», hvilket lian nu
med åberopande af konstitutionerna föreskrifver skola
hädanefter ske. Ty det är att märka, att äfven Mallet själf vid utnämningen
icke disputerat sedan 1752, då han gjorde det för vinnande af
docentur.
Adjunkternas löner voro i 1699 års stat ingalunda drygt
tilltagna. I de tre högre fakulteterna voro de 150 dlr. smt., i den
filosofiska 100, en professor åter kade ju 700 och ett
prebendehem-man. De teologiska adjunkterna med hvar sitt prebendepastorat
hade det naturligen icke illa, och medicine adjunkterna kunde
förtjäna på praktik, men juris adjunkten hade det sämre, såvida han
icke möjligen slog sig på advokatyrket, ock filosofie
adjunktslönerna voro säkerligen hvad man kallar svältlöner. Redan 1698
hade dessa beklagat sig öfver, att de icke kunde föda och kläda
sig på sina löner utan hade måst fylla bristen genom enskild
undervisning;3 1711 talar också professor O. Celsius i bref till 6.
Cron-hjelm om filosofie adjunkternas »individua socia paupertas».3
Själfva förklarade ju adjunkterna för riksdagen 1726, då de fruk-
’ Anda till och med 1761 (jag har ej sträckt undersökningen längre)
liar ingen presiderat för afhandling i samband med den adjunktur han
sökt, utom möjligen P. Ullén, som disputerat året förr än lian fick
adjunktur, och L. Dahlman, som disputerade samma år han nämdes.
1 Se Del 2: afd. 2, s. 89.
s 27 okt. 1711 (Bergianska saml. T. 8).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
