Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
dock käri en förändring; det var ock kelt naturligt, ty den verkliga
vetenskapen har till förutsättning fidl frihet i sin forskning, förr
eller senare afkastar den traditionens ok och vill röra sig
själfständigt. Särskildt blef detta naturligen fallet med de exakta
vetenskaperna och naturforskningen, som just i vårt tidehvarf
utvecklade sig på ett förvånande sätt.
Vid tidehvarfvets början vandrade man dock som sagdt
hufvudsakligen ännu på de gamla banorna, om man ock
understundom uttalade en önskan att få sträcka sig litet vidare än hvad som
reglementerades i konstitutionerna. Så gjorde åtskilliga
professorer, då universitetet år 1726 skulle yttra sig öfver förslaget att
omarbeta konstitutionerna, rätt intressanta uttalanden om
önskligheten af att ämnet för deras professurer vidgades något.1 Ehuru
jag kommer att nedan på vetenskapernas historia fullständigare
behandla under hvarje disciplin frågan om auktorers användning
vid föreläsningarna, torde det ej skada att låta läsaren här kasta
en blick på föreläsningarna under ett år af tidehvarfvets första
skede. Redogörelsen sprider ej blott ljus öfver metoden att lägga
vissa auktorer till grund för föredraget, utan låter oss se
föreläsningsarbetet vid universitetet så att säga öfver hela linjen i ett visst
ögonblick. Jag har valt den redogörelse, som professorerna afgåfvo
till kanslern för sina föreläsningar under läsåret 1735—36, och där
så behöfts, för vinnande af större fullständighet, sökt komplettera
den ur den tryckta föreläsningskatalogen.2
Inom den teologiska fakulteten afslöt Olof Celsius af Mose
böcker Leviticus, som han begynt året förut, och medhann
ytterligare fem kapitel af Numeri; behandlingssättet framgår af förra
årets katalog, där ban tillägger »qua solet methodo, indolem
præ-sertim originalis linguæ, historiam, mores, typos et dogmata
atten-dendo»; några privata kollegier omtalar han icke. — E. Melander
fortsätter med Davids Psaltare; ehuru ban i katalogen utlofvat
att söka medhinna de 49 sista psalmerna, hann han blott med n.
102—120, emedan de merändels varit nog vidlyftiga och särskildt
den 119:de fordrat en märklig tid; privatim har han behandlat
theo-logia thetica et polemica efter Königs arbeten3 och belyst »capita
maxime principalia sive articulos partis tertiæ usque ad locum
1 Se Afd. 1, s. 20 ff.
1 Redogörelsen finns i R. Ark., Academica F.; hvad den innehåller
om do disputationer som ventilerats förbigår jag här. Några senare
redogörelser af samma art finnas ej i behåll. Fråu ocli med 1747 till
och ined 1771 finnas blott magra diarier, och dessa ej ens alltid
fullständiga; efter 1771 saknas äfven dylika, utom för åren 1784—1785.
3 Säkerligen Joh. Fredr. Königs Theologia positiva acroamatica.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
