Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
gar som han hedrade med sin närvaro höllos naturligen på svenska,
men äfven därförutan torde omhvälfningen försiggått af sig själf.
Säkert är att 1787 en student bestämdt uppgifver, att latinet
nyttjades blott af teologerna.1 I det sista uttalandet har väl legat
någon öfverdrift, ty säkerligen använde professorerna i de lärda
språken då ännu blott latin, men i det stora hela är kanske uppgiften
riktig; 12 år senare yttrar E. M. Fant ungefär detsamma.2 I detta
afseende hade man i Lund långt tidigare beträdt reformens väg.
Det har väl till ej ringa del berott på det mäktiga inflytande som
A. Rydelius tidigt utöfvade där, kan kade redan 1723 yrkat på, att
föreläsningarna skulle hållas på modersmålet; juristen
Nehrman-Ehrenstråles exempel måste gifvit ytterligare fart åt rörelsen, som
äfven i den store historikern Lagerbring hade en betydande
representant. Där fasthöllo endast teologerna, såsom i Upsala, och
läkaren Eberhard Rosén-Rosenblad vid latinet som
föreläsningsspråk.3
Frågan om föreläsningarnas anordnande i den form, att de på
en viss kortare tid genomgingo alla de ämnen som en professur
omfattade ock således inriktades på att i en s. k. kurs meddela allt hvad
studenten behöfde för sin examen, blef brännande med frihetstiden.
Man tog då allt ur en praktisk synpunkt och såg i universitetet
endast en högre skola eller en examensanstalt, afsedd att fortast
möjligt skaffa studenterna ut i lifvet och göra dem användbara för
statens tjänst; om universitetets vetenskapliga karaktär och vikten
af att denna tog sig uttryck i föreläsningarna bekymrade man sig
mindre. I detta afseende åter hade professorerna, som fasthöllo
vid universitetsstudiets vetenskapliga natur, ett motsatt intresse,
därför uppstod också i denna punkt en stark konflikt mellan
universitetets män och den allmänna opinionen. Att försona de bägge
så stridiga intressena var visserligen icke lätt, utan att det ena
1 G. D’Albedylil till Gjörwell, Ups. 7 mars 1787 (orig. K. Bibi.).
! Se E. M. Fant: Memoria comitis A. J. v. Höpken, 1799, s. 36—37.
Till det exemplar af Rudenschölds »Description», som jag tryckt i Bih.
5 n. 28, äro i margen gjorda »Additions» (som jag nästan föreställer mig
vara gjorda för Carl Johans räkning kring 1810): i dessa står vid
uppgiften, att latinet är föreläsningsspråket: »Cela n’est pius en usage, pour
pius d’utilité elles se font aujourd’hui en suédois.»
3 Lunds Univ. hist. 1, s. 168, 189 och 275. I Tyskland hade man
tidigare öfvergått till modersmålet. Schrader säger i Gescliichte der
Universität Halle, 1. 1894, s. 334, att under tidehvarfvet 1730—1768
blef tyskan småningom, om ock långsamt, föreläsningsspråket, utom
för juristerna och de konservativa bland filosoferna; i disputationerna
däremot bibehöll sig latinet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
