Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
stänimelse plågat, retat och harmat professorerna. Vid sitt enda
besök i konsistoriet år 1744 hade han d. 31 januari föreskrifvit,1 att
professorerna skulle med ledning af de åhörarelistor, som rektor
införskaffade från nationsinspektorerna, verkställa upprop tre
gånger i termin och vid dess slut anställa examen med åhörarne i
närvaro af två professorer; vidare skulle de i sina
föreläsningsredogörelser angifva orsaken till, att de inställt föreläsningar. Adolf
Fredrik skärpte d. 6 juni 1747 bestämmelsen genom att fordia, att
redogörelsen äfven skulle angifva, hvilka af åhörarne varit flitiga
eller icke, och vid sitt besök följande år i konsistoriet efterfrågade
han, om förordningen iakttagits, och begärde utlåtande af hvarje
professor om bästa sättet för verkställigheten, antingen förhören
skulle anordnas likformigt, eller en olika examensmetod brukas
för olika ämnen. Härpå afgåfvo desse svar d. 11 mars 1749. Af
dessa framgick, att metoden varit rätt olika;2 det egendomligaste
är, att då ännu icke någon starkare opposition förspörjes öfver
nyheten, åtminstone uttalas icke då något missnöje. Ehrenpreuss
var också ifrig att hålla den olämpliga anordningen uppe.3
Småningom framträdde dock olägenheten och obehaget af dessa
förhör allt starkare och gjorde dem förhatliga för både professorer och
studenter. De förre tyckte, att allt sammans gick ut på att
förvandla universitetet till en barnskola, de kände föga lust att spela
rollen af ett slags polisspioner på studenterna och funno
anordningen lika opraktisk som ändamålslös, i synnerhet som studenterna
kunde underlåta att svara på frågorna och verkligen gjorde det,
där de icke rent af uteblefvo när förhör väntades. Ej minst fann
man olämpligt, att som föreläsningarna voro offentliga, kunde hvilka
andra studenter soin helst infinna sig för att öfvervara förhören
och därefter gifva sin dom öfver både lärare och kamrater. Det
jäste i professorernas sinnen, och vid Gustaf III:s besök d. 13 okt.
1768 gjorde universitetets främste man, den snillrike Linné, sig till
tolk för allas känslor. Han påpekade, huru åhörarne växlade under
terminens lopp, så att ingen kontroll vore möjlig genom uppropen,
huru omöjligt det vore för en professor som hade stort auditorium
att lämna uppgifter om flit och lättja samt hvilken onödig
tidsspillan låge i hela rapporteringssystemet, som för öfrigt ingenting
uträttat, då studenterna mer än väl visste, att dessa rapporter
hvarken gagnat eller skadat dem. Linnés kraftiga och öfvertygande
inlägg uppgifves hafva gjort den verkan på prinsen, att han, så länge
1 Se Afd. 1, s. 177—78.
! Om Adolf Fredriks ingripande se Afd. 1, s. 225, 229 och 254.
s Se Afd. 1, s. 280.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
