Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
han var kansler, lät hela förordningen begrafvas i tysthet.1 Och
sannohkt torde man i Rudenschölds tid hafva brytt sig föga om
förhören, trots att denne ett par gånger påminte därom.
Annorlunda skulle det blifva, när Creutz öfvertog kansleriatet.
Sannohkt har denne, som ju var en man af hög bildning och
fin natur, icke burit största ansvaret för de drakoniska påbud, som
i hans tid utfärdades, utan skulden torde mest hvilat på hans
despotiske och trångbröstade kanslerssekreterare Johan Erik Noréen,
som tyckes hafva haft den godmodige Creutz helt och hållet i sin
hand. Jag har förut redogjort för de vidunderliga och pedantiska
påbud som nu utfärdades och hänvisar till denna framställning.2
När Gustaf III efter Creutz’ död öfvertog i sin sons namn äfven
kanslersuppdraget, lär han hafva låtit denna oförnuftiga
reglemente-ring alldeles som förra gången hvila i stillhet, men den var icke
upphäfd. Universitetets försök att efter Gustaf III :s bortgång utverka
hos hertig Karl dess afskaffande misslyckades fullständigt, dels
var tidens anda reaktionär i sig själf, dels hade kanslerssekreteraren
Noréen ånyo trängt sig fram till makten. De mest vältaliga och
öfvertygande framställningar från universitetets sida förklingade
ohörda, och hertigen fann för godt att strängeligen inskärpa
efter-lefnaden af de Creutz’ska förordningarna.3
Sådana skriande försummelser i föreläsningsskyldighetens
fullgörande, som en Rudbeck och en Schütz kunde tillåta sig i förra
seklet, hafva väl icke förekommit i detta, då kontrollen var något
skarpare och det individuella själfsvåldet icke hade samma
spelrum. Men så alldeles välbeställdt har det icke heller nu varit;
kontrollen hvilade ju i första hand på rektors ansvar, och han var en
kamrat, om kanslern åter gällde att han var långt borta.
Teologerna hade särskildt lätt att finna undflykter genom sina
consisto-ria ecclesiastica, talrika examina och kyrkliga förrättningar. 1723
anmälde domprosten L. Molin som rektor d. 11 juni i konsistoriet,
att det klagats i senaten, att ingen teologie professor föreläst
denna termin utom D. Lundius. Konsistoriet tyckte illa vara, heter
det, och bad rektor påminna de skyldige; att dessa voro Djurberg
och Palmroot är klart däraf, att Molin ocli Benzelius då voro
fullmäktige på riksdagen. För kanslern var det icke möjligt att här
utöfva just någon kontroll, då redogörelserna hittills icke gifvit
någon upplysning om föreläsningarnas antal. Cronhjelm anhöll
därför också d. 16 juli 1726, att man skulle insätta i dessa, »när och
1 Se Afd. 1, s. 439, not. 2.
2 Se Afd. 1, s. 593 ff.
3 Se Afd. 1, s. 672 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
