Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
huru ofta man varit lagligen hindrad, samt på lika sätt, som några
professorer gjort hafva, berätta huru mycket man läst och
förklarat eller huru långt man hvarje termin har hunnit». Och
konsistoriet lofvade i sitt svar 23 aug., »att få medelst hvar timmas
lec-tion och anteckning bevisa, med hvad idkesamhet hvar och en af oss
söker att göra sin skyldigaste tj änst tillfyllest», samt därför både
angifva, hur långt de hunnit hvar termin och de lagliga orsaker de haft,
då de varit hindrade att läsa. Men det måtte hafva stannat vid
löftet, åtminstone vittna icke de få redogörelser som finnas i behåll
att de redogjort för försummade lästimmar. Detta bekräftas ju ock
däraf, att Gyllenborg vid sitt besök 1744 anhöll om dylika
uppgifter; och ehuru ban artigt sade, att ban icke betviflade lärarnes flit,
så tyckes dock blotta begäran snarare vittna om, att ban hyste en viss
misstro, hvilket ock vinner ett stöd i hans tillägg, att man
tyvärr ofta får höra ofördelaktiga omdömen om
universitetsförhållandena. Först när verkliga diarier från och med år 1747 begynte
aflämnas, blef det möjligt att hafva ett bättre öga på föreläsarne.
Försöket att genom stränga böter afskräcka den försumhge liar nog
nu, liksom i förra seklet, stannat vid blotta hotelsen. Det var ock
en orimlig straffpåföljd, som kungliga brefvet 29 aug. 17491 ville
dekretera, genom att pålägga dem, som icke började föreläsa genast
som termin gick in eller som upphörde förrän den ändats, böter af
en fjärdedel af lönen och för en enstaka försummad lektion 6 dlr.
smt. för hvarje gång. Dessa böter hafva ock aldrig, efter hvad
Linné uppgaf i prinsens närvaro d. 13 okt. 1768, någonsin blifvit
utkräfda.
Föreläsningsdagarnas normala antal af fyra i veckan var
emellertid, äfven utan att lättja eller själfsvåld bidrog till deras minskande,
inskränkt genom åtskilliga andra tidsförhållanden. Linnés
utmärkte häfdatecknare har visat,2 huru en professor var befriad vid
»lätthögtidsdagarna» (Bartholomæi, Simonis Judæ och
Allhelgonadagarna), dies profesti3 (dagarna före större högtidsdagar), konun-
1 Tryckt i Bill. 4, n. 2.
2 Se Fries, Linné 2, s. 190.
3 Dessa dies profesti, som betraktats nästan som ett slags
helgdagar, å hvilka intet akademiskt arbete kunde företagas, måste dock
enligt K. Maj:ts bref 25 okt. 1757 (Bill. 4, n. 29) tagas i anspråk för
examina och andra dylika akademiska akter, detta som en slags
ersättning för, att föreskriften i K. Maj:ts bref 29 aug. 1749, det
föreläsningarna skulle begynna 1 sept. i stället för 1 oktober, upphäfts genom
brefvet af 23 sept. 1756. — Man tyckes sedan ej alltid funnit användning
på dylikt sätt för dessa dies profesti, ty i diarierna förekomma de ibland,
utan att examina eller andra akter omtalas å dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
