Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
och år 1734 öfverenskommo filosofiska fakulteten och konsistorium
att göra slut på saken. Anledningen var, att en upplänning Erik
Halenius d. 26 jan. detta år inlämnat i fakulteten en afhandling
»De inordinatæ voluntatis ab intellectu independentia», för hvilken
M. Asp tvekade att åtaga sig presidiet, emedan den innehöll
»underliga och emot den stadiga och garnbla philosophien löpande
meningar». Vid ärendets föredragning i konsistoriet d. 2 mars vägrade
detta att approbera afhandlingen, men därjämte uppstod diskussion,
om det vore lämpligt att filosofie professorer åtoge sig presidier så
där promiscue i stället för att likmätigt Karl XI :s bref af 2 april
1694 hålla sig inom sin professurs område. När så saken återkom
till fakulteten, anslöt sig denna d. 9 mars till konsistoriets åsikt
och beslöt, att hädanefter skulle ingen af dess medlemmar
presidera för en materia, som ej hörde till hans professur. Häremot
inlade visserligen Hermansson protest i konsistoriet d. 11 maj, men
detta godkände då hvad fakulteten beslutit.1 Och det var
förgäfves, som denne strax efter sökte öfverträda det genom att (6 juli)
anmäla, att han ämnade presidera för en afhandling »De Sabbatho»
af en Fægersten, ty orientalisten Boberg opponerade sig häremot,
såsom varande ett ingrepp på hans område. Följden blef, att
ingendera kom att presidera, utan Fægerstens disputation ventilerades
under teologen Göran Wallin. Allt efter som tidehvarfvet
fortskred och vetenskaperna både fördjupades och vidgades, blef allt
ovanligare, att en professor presiderade för ämnen liggande utanför
hans vetenskap, exempel förekomma dock ännu, särskildt bland
bistorici, som ju lätt kunde draga åtskilligt in under sitt vidsträckta
område, så presiderar skytteanus Lindblom 1785 för en disputation
om Medevi surbrunn och Neikter 1791 för en om Beccarias åsikt om
dödsstraffet, men i regel håller sig preses vid ämnesvalet inom sin
professur.
Rätten att presidera för disputationer, d. v. s. att intaga den
öfre katedern, hvilket ansågs för ett dyrbart akademiskt
privilegium, tillkom enligt konstitutionerna hvarje graduerad person äfven
som ograduerade professorer, bägge kategorierna dock naturligen inom
sina respektive fakulteter. Så småningom blef dock praxis, att
äfven fakulteternas adjunkter ägde, ehuru ograduerade, presidera
i sin fakultet för egna men ej för andras disputationer, hvilket
ännu i förra seklet icke varit dem medgifvet.2 Exemplet från 1720
1 Kons. prot. 2 mars och 11 maj; filos. fak. prot. 26 jan. och 9
mars 1734. Halenii afhandling (med något ändrad titel, såsom
fakulteten 9 mars begärt) ventilerades 1734 under Hermansson.
J Se Del. 2: afd. 2, s. 122.
Upa. Univ. HUt. m, 2. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
