Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
andra adjunkter ock deras vederlikar fingo vid denna tid genom
dispens presidierätten sig tillerkänd. Så fick
akademisekretera-ren ock juris doktorn Henrik Frosterus denna rätt 1770 inom
filosofiska fakulteten, då kan sökte professuren i teoretisk filosofi;
följande år fick teol. adjunkten i Lund Jokan Jakob Hellman jus
superioris catkedræ i teologiska fakulteten, och teol. licentiaten
samt filos, adjunkten L. J. Palmberg samma rätt 1772. Men ibland
har dispensen nekats. Så gjorde juris adjunkten i oeconomia
pu-blica G. A. Barchaeus 1778 anspråk på presidierätt i sin fakultet,
men sedan hans fakultet afstyrkt, dels af principiella skäl,
hvarvid det anmärkte, att Barchæi förman professor K. Berch år 1772
såsom adjunkt försvarat sin afhandling från nedre katedern, när
han sökte den professur kan nu innehade, dels emedan Barchaeus
ej tillräckligt dokumenterat sina insikter i lagfarenket, och sedan
kanslern käri instämt, afslog K. Maj:t ansökningen.1 Några år
efteråt, då Barckæus väl fått professorstitel, tillstyrkte juridiska
fakulteten och biföll K. Maj:t, att han skulle få presidierätten.2
Äfven tvenne andra ansökningar om presidierätt hafva afböjts, och
däröfver kan man ej synnerligen förvåna sig, ty det var dels en
docent i filosofiska fakulteten J. D. Drissel, dels en e. o.
akademikanslist Karl Älander, som gjorde anspråk på att få presidera för
juridiska afhandlingar; den juridiska fakulteten afslog deras anliållan,
ock bägge läto sig nöja.3 K. Maj:t var dock ej strängare, än att han
d. 11 febr. 1788 gaf e. o. teol. adjunkten M. Stagnelius presidierätt
i sin fakultet.
Den urgamla käfden att disputationerna skulle skrifvas på
latin började rubbas i detta tidehvarf. Första afsteget var, när
år 1738 Anders Hellant begärde att få trycka både på latin och
svenska sin disputation »De novo modo piscandi in fluviis
Nor-landiarum», och G. Bonde som kansler trots konsistoriets
afstyr-kande härtill gaf sitt bifall.4 Tre år därefter gjorde kungliga
brefvet af 16 sept. 1741 det till lag, att alla afhandlingar, som
utgåfvos under presidium af den då tillskapade professorn i oeconomia
publica, skulle vara författade på svenska; och åt denna bestäm-
1 Jurid. fak. prot. 20 febr. 1779, kanslern til] K. Maj:t 1 mars 1779
och K. Maj:ts resolution 6 april s. à.
2 Jurid. fak. prot. 5 dec. 1782. Barchæus begagnade sig häraf
först 1784.
s Jurid. fak. prot. 4 juli 1782. Drissel, som straxt efter blef e. o.
juris adjunkt och 1788 ordinarie, presiderade för juridisk afhandling
först 1792, sedan K. Maj:t d. 19 febr. 1791 gifvit honom jus superioris
cathedræ, och Ålander nöjde sig att 1787 respondera under Flygare.
4 Se Afd. 1, s. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
