Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
melse gaf man en så vid tolkning, att äfven den adjunkt som
inrättades i ämnet 1758 och likaså docenterna fingo presidera för
disputationer på svenska, då de handlade om ekonomi. För den
s. k. borgströmianska professuren, som inrättades 1759 i
oecono-mia privata, stadgades, att han borde föreläsa och disputera på
svenska,1 men Lostbom har endast vid tvenne tillfällen begagnat
sig af den senare rättigheten, i öfrigt äro hans disputationer på
latin; den enda, som utkom under hans adjunkt L. Ekman, är
däremot på svenska och latin. Med tidens intresse för modersmålet
var att vänta, att man skulle åtminstone utom universitetet göra
försök att öppna väg för svenskan, och uppfostringskommissionen
beslöt äfven d. 12 nov. 1748 att anhålla hos K. Maj:t, att
bestämmelsen af 1741 om ekonomiska disputationers skrifvande på svenska
skulle utsträckas äfven till dem i naturalhistoria, topografi, historia
och antikviteter, jämväl ock i fysik och matematik, när ämnet var
af svensk natur. Men förslaget fann i rådet (6 dec. 1748) en ifrig
motståndare i den blifvande universitetskanslern Ehrenpreuss, som
befarade att latinet skulle härigenom försummas, hvilket i sin
ordning måste få en dubbel återverkan, dels på dem som från
universitetet kommo till kansliet och kollegierna, dels på vårt
vetenskapliga anseende i utlandet, till hvars förvärfvande våra latinska
afhandlingar mycket bidragit. Han föreslog därför en kompromiss
i den form, att disputationen skulle skrifvas och försvaras på latin,
men att det därjämte skulle åläggas respondenten att sedan
öfversatta den på svenska och att, om han icke själf mäktade förlägga
den, konsistoriet skulle söka ombestyra tryckningen på något sätt.
Och häri instämde alla riksråden, äfven Ekeblad och Tessin, som
(lock i uppfostringskommissionen varit med om att yrka på
reformen. Mig veterligen har dock ingen begagnat sig af den utväg
som rådet lämnade öppen att sedan trycka disputationen på
svenska, det var ju ock ekonomiskt ogörligt för respondenten, och
konsistoriet hade nog ingen lust att bekosta något dylikt. Ehrenpreuss
utsträckte emellertid vid sitt besök i konsistoriet d. 13 juni 1752
rätten att trycka på svenska, i det lian medgaf kemieprofessorn
J. G. Wallerius att på detta språk utgifva disputationer »in puré
metallurgicis», emedan termini artium bättre förstodes på
svenska än på latin, dock med förbehåll att sådant ej gjordes till
prejudikat för andra vetenskaper, så att icke latiniteten måtte
komma att därigenom lida och ödeläggas. Af tillåtelsen har Wallerius
vid talrika tillfällen begagnat sig, liksom äfven hans efterträdare
Torbern Bergman trenne gånger. Till och med en magister Olof
1 Se K. Maj:ts bref 3 sept. 1759 (Bih. 4, n. 40).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
