Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201
tenskapen om latinet sattes åsido, ehuru man för denna gång kunde
bevilja ett undantag, då ämnet erbjöde så mycken hkhet med
de ekonomiska, i hvilka K. Maj:t föreskrifvit svenskans
användande, och då äfven de som icke förstodo latin kunde behöfva
hämta upplysningar ur dylika afhandlingar. Tillika uttryckte det
dock sin förväntan, att Rabenius icke skulle underlåta att
framdeles disputera äfven på latin. Kanslern lät meddela genom sin
sekreterare, att ban bifallit Rabenii anhållan, men att han uppsköt
principfrågan, till dess fakulteternas yttranden en gång väl
inkommit.1
Juridiska fakulteten ändrade dock sin principiella hållning i
denna sak inom några år. Ty när dess juris adjunkt Anders
Hernbergh 1773 begärde disputera på svenska »Om burskap på handel
och köpenskap», gjorde hennes medlemmar, Solander (som 1767
förfäktat svenskans rätt) och K. Berch, svårigheter. Hernbergh,
som inkallades till henne, motiverade sin begäran med, att ehuru
han själf skulle hafva lika lätt att använda latinet som svenskan,
var det ej fallet med hans respondent, som icke var det förra
språket vuxen, äfvensom att ban icke kände någon lag, som förbjöd
honom att presidera för ett arbete på svenska i ekonomisk
lagfa-renhet. Och när fakidteten då åberopade kanslersbrefvet af 23
juli 1759, som visade att Rabenius måst begära dispens, invände
Hernbergh, att Rabenius då presiderat för en annans arbete och i
ämne, som icke fick behandlas på svenska. Han fann omvägen
till kanslern så mycket onödigare, som både konsistorium och
fakultet förra året tillåtit både honom och juris doktor Brandt att
speciminera på svenska för den då lediga professuren i oeconomia
publica, utan att man inhämtat kanslerns samtycke.
Fakulteten höll dock i sig och mente, att saken borde passera både
konsistorium och kansler.- Hernbergh måtte nu alldeles afstått från
tanken, ty hvarken i konsistoriets eller kanslerns arkiv finns en rad
om saken, och disputationen kom aldrig ut. Man skulle nästan
kunna misstänka Solander för att hafva velat förhindra Hernberghs
disputation, när man ser att han följande år utverkade åt sig själf
rätten att presidera för en disputation på svenska »Strödda
besvarade lagfrågor». Konsistoriet hade denna gång tillstyrkt under
hänvisning till prejudikatet med Rabenius, ehuru det äfven nu
uttalade, att det fann svenska språkets användande skadligt och
1 Kons. prot. 14 och 28 nov. 1767 och dess skrifvelse 28 nov. till
kanslern; kanslerssekreteraren till kons. 7 dec. (se kons. prot. 10 dec.
1767).
2 Jurid. fak. prot. 18 maj 1773.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
