Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
hans examinatorer icke ens wilja berömma sig af att förstå hwars
annars professioner».1 Och läser man uppmärksamt igenom
konsistoriets vidlyftiga diskussion 1749 om examina,2 ser man tydligen,
att tonvikten lägges på att studenten har vissa hufvudämnen, ehuru
man ej heller vill släppa efter det gamla krafvet, att hans
bildning skall vara universell, så att han icke får vara alldeles
främmande för någon af fakultetens discipliner. I själfva verket har
fakulteten hela tidehvarfvet igenom hålht på denna universalitet
i bildningen och i följd däraf på krafvet, att kandidaten dock skulle
examineras i alla ämnen, så mycket hon än för öfrigt betonade
vikten af att ban utvalt sig vissa hufvudämnen.3 Höpken och
Rudenschöld som kanslerer hafva dock tydligen fruktat, att denna
fordran på aüsidighet kunde drifvas för långt;4 den förre sade ifrån
att om en kandidat visat sig kapabel i det som hörde till hans vitæ
genus, så borde man öfverse med om ban vore mindre
försigkommen i öfriga vetenskaper, ty riket vore bättre betjänt med den
som förstod en sak väl än många ofullkomligen.
Det var väl icke heller underligt, om mer än en tveksamt
frågade sig, om det ens var möjligt att fordra af examinanden, att
ban skulle hafva studerat sig in i alla fakultetens ämnen. I
synnerhet måste detta blifva fallet, sedan hon ökats med tre nya
professurer i fysik, kemi och oeconomia privata, och säkerligen hafva
de gamle humanisterna icke med så blida ögon betraktat dessa nya
vetenskaper i deras ögon så främmande för universitetets
ned-ärfda karaktär. Den gamla riktningens representanter uttalade ju
ock i prins Gustafs närvaro d. 3 juni 1767 ett visst beklagande
öfver, att latiniteten och humaniora studia kommit att småningom
aftaga och »likasom lämnat sitt rum åt vissa nya uppstigande
vetenskaper».5 Naturforskarne och matematici å sin sida hafva väl
gengäldat detta med samma mynt och gärna sett, om humaniora
finge maka åt sig. Summan af saken var, att alla började känna,
att det icke längre lät sig göra som i forna tider att vara
universa-liter doctus. Linné uttalade sig därom med synnerlig skärpa vid
1 Se Bih. 3, s. 317.
2 Se Bih. 4, n. 1.
3 Se redogörelsen för den stora diskussionen 13 okt. 1768 (tryckt
1769), filos. fak:s yttrande 8 mars 1775 (Bih. 4, n. 97) och Melander
-hjelms uppsats 1783 (Bih. 5, s. 121).
4 Om Höpken se Bill. 4, s. 196, om Rudenschöld Bih. 4, s. 323.
5 Se Bih. 4, s. 224. Sleincour’s yttrande 13 okt. 1768 pekar i
samma riktning, då han uttalar den önskan, »att ungdomen ej med för
mycket dissiperas, hvilket nu så mycket mera sker, som ett stort antal
tillkommit af nya professorer».
Ups. Univ. Bist. m, 2. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
