Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
angeläget, att vid examensbetygens utfärdande den
grannlagenheten iakttogs, att de som blefve försedda med fördelaktiga
vittnesbörd också måtte befinnas till alla delar svara mot dessa. Ett
tydbgare misstroendevotum kunde icke gifvas universitetet.
Den bestämmelse som Höpken infört 1764, att ett latinskt
stilprof borde föregå dessa examina, har kanske till en tid icke så strängt
iakttagits, ty i dec. 1775 erinrade Sleincour om att den borde
åtly-das, hvilket framkallade en gensaga af Linné, som fann saken
öfverflödig; konsistoriet ställde sig emellertid på Sleincours sida.1 I
Rudenschölds tid sökte de examenstagande ifrigt att komma ifrån
det moment i Höpkens författning, som föreskref att ett belt år
skulle ligga emellan latinska skrifprofvet och själfva examen; man har
ock svårt att se något djupare berättigande för föreskriften,
skälet var, som vi minnas, att man så hoppades förhindra brådskan
med examens afläggande. Rudenschöld gaf ock dispenser åt flere,
intills konsistoriet d. 3 jan. 1778 insisterade på föreskriftens
betydelse, och att befrielse endast borde beviljas i talande
undantagsfall. Kanslern förklarade då påföljande 12 febr., att han alldeles
delade dess åsikt och att ban icke skulle gifva dylik dispens, så vida
icke begäran framställdes genom konsistoriet, men det har icke
hindrat honom att bifalla åtskilhga direkt hos honom inlämnade
dispensansökningar. Dessa måtte slutligen hafva blifvit rätt
besvärliga, ty d. 20 maj 1786 lät kanslern bref afgå, att dylika
ansökningar hädanefter icke skulle mottagas, så framt de icke voro försedda
med bevis om den tid som sökanden uppehållit sig vid
universitetet samt intyg om hans framsteg i latinska språket.
En preliminär examen för teologiska fakulteten hafva äfven
alla de, som ärnade taga hofrätts- eller kansliexamen, måst aflägga.
Ett kungligt bref af 20 mars 1735 hade nämligen stadgat, att
ingen skulle antagas i något kollegium, i någon rätt eller i militien,
som icke uppvisat teologiska fakultetens eller vederbörande
ministern vittnesbörd om tillförlitlig insikt i trons grundartiklar, och
detta åberopades nu vid tillämpningen i Upsala af de nya
examensförordningarna.2 Man har ock upprepade bevis på, att vid
anmälningarna till dessa examina har sökanden måst uppvisa betyg från
teologiska fakulteten.
Jag har ofvan korteligen redogjort för gradualexamina inom
de fyra fakulteterna, det återstår att meddela något om promotio-
1 Fries, Linné 2, s. 228.
3 Se kons. till kansler 16 mars 1751 (Bih. 4, s. 34). Jfr. kons. prot.
29 maj och 5 juni 1751, som visa, att blott en teologie professor
examinerade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
