- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
237

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

äfven nu närvarande; namnen på de fem Upsaliensare som då
hedrades har jag förut anfört.1 Äfven denna gång var det idel kyrkans
män som ihågkommos, ty äfven Johan Lostbom, professor i
oeco-nomia privata, som nu mottog doktorshatten, var präst ocli hade
pastorat. — I förra seklet var icke så ovanligt, att våra teologer
förvärfvade sig sin doktorsgrad utrikes, i detta hafva blott G.
Wallin och P. Schyllberg gjort det, den förre promoverad i Wittenberg
1723, den senare i Greifswald 1730.

Den juridiska fakulteten, som sedan 1642 icke hållit någon
promotion, ehuru mer än en mig jurist i förra seklet aflagt därför
erforderliga prof,2 hade på 1740-talet omsider fått sina
gradualexa-mina i gång, så att den år 1752, då både den teologiska och den
filosofiska fakulteten skulle hålla väldiga promotionen kunde erbjuda
värdigheten åt fem personer, som aflagt juris licentiatexamen
och disputerat.3 Dessutom hade K. Maj:t redan d. 7 maj före
promotionen förlänat juris doktorsvärdigheten åt sex personer, två
för hvart och ett af de svenska universiteten.’1 Solander verkställde
som promotor den 18 juli promotionen af de fem licentiaterna.5
Den egendomliga meningsdifferens, som vid detta tillfälle inträdde
mellan Upsala-fakultetens professorer rörande färgen å
doktorshattarne, har jag förut omnämt." Fakulteten har tydligen
var-rit orolig för, att den icke skulle kunna hålla de lyckligt återinförda
promotionerna uppe, om den icke kunde tillförsäkra sina unga
doktorer någon fördel af den vunna hedern. Man kan se detta af,
att kanslern d. 30 oktober 1752 ingick med en skrifvelse till K. Maj :t,
hvari han meddelade, att fakulteten framhålbt för honom, att
någon uppmuntran i befordringsväg vore nödig, därest man skulle
kunna förmå juris studerande att underkasta sig så långvariga
studier och en kostbar promotion; blefve det så, att juris doktorer
efter långt auskulterande och väntande finge nöja sig med de
lägsta sysslorna i hofrätter och kollegier m. m., så vore att befara, att
den nyss hållna promotionen blefve den sista, liksom den varit den

» Se Afd. 1, s. 554.

2 Se Del 2: afd. 2, s. 133.

3 Se ofvan sid. 211 f.

* Solander och Berch ihågkommos i Upsala, Fick hade blifvit ju-

ris doktor i Erfurt.

6 Ehuru Solander i sitt promotionsprogram 17 juni 1752 icke kallar
sig juris doktor, torde väl knappast hafva tillgått nu som 1810, då
professorerna Drissel och Rabenius omedelbart före promotionen gjorde
hvarandra till doktorer på fakultetens rum. Nu antogo sannolikt alla
sex doktorstiteln från det ögonblick kungliga brefvet utkom.

• Se Afd. 1, s. 292.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free