Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
skap låta inflyta något om »de för detta brukliga ocb så kallade
promotions-, rectorats-, disputations- ocb landskaps-ökl vid våra
aca-demier bär i riket», men att ban sedan funnit bäst att icke vidröra
saken utan i stället nu åtnöjt sig med att antyda för kanslern,
att denne skulle erinra den i Upsala studerande ungdomen att taga
sig till vara för svalg ocb dryckenskap. 1749 hafva, magistrarne
hållit promotionsmiddag efter gudstjänstens slut i rådman
Uppströms hus för prokanslern, landshöfdingen, akademiska
societeten och åtskilliga inbjudna.1 1761 deltog, som vi sett, blott halfva
antalet magistrar i middagen, 1764 hafva omkostnaderna stigit till
ett ovanhgt högt belopp, emedan man först trott sig kunna
förvänta att kronprinsen-kanslern skulle öfvervara promotionen;2 1770
åter hölls kalas för 90 personer, under det att 1773 middagen blef
alldeles inställd som vi nyss sett. Det var då belt naturligt, att
de konsistoriedeputerade, som nedsatts 1772 för att granska
konstitutionerna, tillstyrkte, att hela paragrafen om middagen skulle
utgå, emedan »promotionsmåltiderna hafva såsom vilkorlige ibland
blifvit hållne, ibland ej, och som det äfven torde vara betänkeligt
att dem alldeles förbjuda».
Ingen sida af promotionsväsendet har i detta sekel kommit
sådant trassel åstad som frågan om magisterantalet. Här stötte
två oförenliga intressen samman. Å högre ort hade man fått för
sig, att hedern sjönk i värde, då allt för många fingo del af
densamma, och att det låge en fara i att promovera flere magistrar än man
sannolikt kunde framdeles försörja; vid universitetet åter tyckte
man med allt skäl, att aflagda prof berättigade till den i lagen
härför utsatta belöningen. Å ömse sidor erkände man väl, att den
siffra af 12 som konstitutionerna bestämde var orimligt låg, men
vid universitetet ansåg man äfven, att den siffra af 40, som
konsistoriet föreslagit vid konstitutionernas revision 1726, endast var ett
minimum; man tyckes ock hafva fått något löfte på, att detta tal
skulle betraktas såsom varande konstitutionsmässigt.3 Det rönte
heller icke några stora svårigheter att öfvervinna Cronhjelms
motstånd mot siffrans stegring, han slutade alltid med att lägga saken
i prokanslerns och konsistoriets hand, och antalet blef därför 1719:
1 Salvii Lärda Tidningar 1749 d. 22 juni.
2 Se bref af P. Wijkström, Kalmar 19 mars 1791 till Lidén, (üps.
Bibi., G. 151: o).
3 Den 21 maj 1728 begär fakulteten hos kanslern att få promovera
52, »eller 16 öfver det af konstitutionerna fastslagna antalet», och dock
var ju siffran i dessa bestämd till 12. Och när fakulteten d. 3 maj 1725
funderar på att nedbringa talet till det i lagen föreskrifna, är det icke
tänkbart, att den syftar på siffran 12, som alla skulle funnit rent orimlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
