Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
fakulteten anfört,1 och K. Maj:t biföll 8 januari 1755, att 80
magistrar finge släppas fram. Det gick lika lätt vid de tre följande
promotionerna att få öfverskrida minimisiffran; 1758 promoverades
87, 1761: 104 och 1764 ända till 116. Till den sista siffrans höjd
bidrog nog, att det var första promotionen i prins Gustafs
kanslerstid, och att han ämnat öfvervara den, ehuru resan inställdes. Men
därmed var ock den lyckliga tiden tillända. Prins Gustaf hade den
bestämda öfvertygelsen, att det stora antalet promovendi minskade
den utdelade hederns betydelse, och 1767 ncddref han helt
radikalt siffran till 50 samt fasthöll därvid ända till 1788, då han för
en gång gjorde ett undantag, efter det var första promotionen
under sonens kansleriat. Jag har förut skildrat, huru missnöjd man
var vid universitetet med det något drakoniska påbudet och hvilka
fruktlösa ansträngningar man gjorde för att blifva det kvitt.2
Ett icke ringa obehag för universitetet i dess helhet
förorsakade promotionsvårarne genom det jäktande som uppstod, då
flertalet kandidater, efter gammal studentovana, i det längsta uppsköto
sina disputationer och allting skulle på en kort tid expedieras.
Föreläsningarna fingo inställas långt före promotionen, då alla
auditorier behöfdes för gradualdisputationernas ventilering och då
så många af lärarne måste presidera. Som exempel kan anföras,
att konsistoriet begärde d. 8 april 1758, att föreläsningarna skulle
få inställas med första, emedan 6 kandidater i den medicinska och
57 i den filosofiska fakulteten ännu icke ventilerat sina
gradualaf-handlingar; man behöfde alla läsdagar och alla tre auditorierna, i
synnerhet som dessutom öfver 20 andra hade sina
exercitiedisputa-tioner färdiga. Ehrenpreuss medgaf d. 13 april, att föreläsningarna
skulle upphöra med veckans slut. Men han kimde ej dölja sin
misstämning öfver ett sådant intrång på undervisningen och
fordrade, att promovendi skulle hädanefter göra ifrån sig i god tid.
Missbruket fortfor dock, om det också icke tog sådana proportioner
som denna gång.
De utrikes resor, som studerande, hvilka hade graden till mål,
företogo i detta tidehvarf, vare sig de för ändamålets vinnande
förskaffat sig en god informators- eller guvernörsplats i familjer som
ville sända sina barn utrikes, eller de fått understöd på annat sätt
genom resestipendier m. m., förde någon gång till att graden
afla-des vid främmande universitet. Dylika fall väckte i början ringa
uppmärksamhet såsom rätt sällsynta. Men sedan våra unga studen-
1 Kanslern till K. Majrt 3 dec. 1754 (Bih. 4, n. 21); jfr fak:s prot.
18 sept. och 17 nov. 1754.
5 Se Afd. 1, s. 580 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
