Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
för den, soin i en framtid griper sig an med behandlingen af någon
viss sida i universitetets vetenskapliga arbete.
I den svenska vetenskapens historia lyser det 18:de seklet med
en glans, som icke försvagas af tiden, snarare blir starkare i den mån
forskningen gått det närmare på lifvet. Karl von Linnés, Anders
Celsii, Samuel Klingenstjernas, Johan Ihres, Torbern Bergmans
m. fl:s namn stråla som stjärnor af första ordningen, de blefvo alla
banbrytare på de arbetsfält som deras snillen eröfrat. Det starka
ljuset från denna vetenskapliga storhetstid kommer ofta det
föregående tidehvarfvet att väl mycket träda i skuggan, det
skimmer som spridt sig kring den lycklige arftagaren har fördunklat
arf-låtarens förtjänster. Och dock fanns där ett rikt arf att öfvertaga
från den tid som med enväldet gick i grafven. Storhetstiden
hade fostrat ett släkte som kunde tänka stort; när Östersjöväldets
fall stäckte för detsamma vägen till politisk storhet, kastade sig dess
kraftiga anda öfver det fredliga arbetets fält för att där göra
eröfringar af ett annat slag. På det ädlaste af dessa fält,
vetenskapens, skulle stormaktstidens anda lefva om igen, om ock i annan
form; i djupet knytas det nya tidehvarfvet och det gamla samman
af starkare band, än betraktaren genast varsnar. Det är
betecknande nog, att det är just i det mörkaste ögonblicket af det stora
nordiska krigets historia, som Erik Benzelius d. y. skapar
vetenskapssocieteten ocli därmed sätter prägeln på den tid, som redan
då så att säga gläntar på dörren. Men detta erinrar ock om något
annat, som man eljes har så lätt att glömma, nämligen att Linné
och männen af hans tid i själfva verket voro barn af det
karolinska tidehvarfvet och växte upp under dess intryck, samt att deras
karaktärer danats i en atmosfär, som var mättad af storhetstidens
idéer och åskådning. Ocli det arfvet var ingalunda ett dåligt arf,
om ock, vetenskapligt sedt, teologiens och de gamla språkens
en-våldstid, som samlat detta arf, var dömd att nedstiga från sitt forna
högsäte. Den hade dock äfven den haft sin storhet.
Den klassiska odlingens oskattbara reliker låta sig icke
genom något bildstormande förstöras, de lefva sitt eget oförgängliga
lif, därför att de äro frukten af högt civiliserade nationers
bildnings-arbete och återspegla de ädlaste och djupaste tänkares kamp för
att nå sanningen. Ur dessa källor har mänskligheten allt
framgent att ösa till sin fördel, liksom clen gjort det i flydda tider, om
ock sättet icke alltid är detsamma. Renässansens egentliga
storhet låg däri, att den riktade vetenskapens blick på innehållet i den
antika civilisationen, och så länge hon icke förväxlade detta
tankedigra innehåll med den konstfullt utarbetade form, hvari den
Ups. Univ. Sist. m, 2. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
