Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
En akademicus under frihetstiden hade dock att frukta censur
ej blott från sina kollegers sida, statsmyndigheten hade redan i
förra seklet låtit universitetet känna räckvidden af sin arm.
Enväldet var visserligen nu begrafvet, men ämbetsmyndigheten
betydde ingalunda därför mindre nu än förr, och frihetstidens
statsskick var särskildt ägnadt att gifva herrskande partier tillfälle att
låta kätterska åsikter veta hvad deras frid tillhörde. Eedan 1726
gaf Olof Celsii något hårdhändta sätt att behandla E. J. Björner,
genom att i sin skrift »Runæ Medelpadicæ ... vindicatæ» nedgöra
dennes Prodromus och den antikvariska skola hvarför denna var
ett uttryck, anledning för justitiekansleren Th. Fehman att rikta
en allvarsam varning till konsistoriet i allmänhet och Celsius i
synnerhet att undvika ett skrifsätt som stötte välsinnadt folk och gåfve
ungdomen ett dåligt exempel, i annat fall ägde de att vänta sig
ett åtal. Konsistoriet, som ursäktade sig med, att det icke afvetat
Celsii skrift förrän den låg tryckt i boklådan, beklagade dennes
skarpa stil och lofvade iakttaga K. Maj:ts hälsosamma
förordningar.1 Hattpartiets förbittring öfver Ihres betänkliga politiska
disputationer, den långa rättegång som inleddes mot honom 1747 och
det straff, hvartill ban tre år senare dömdes, äro ett talande bevis
på, huru farligt det var att skrifva något, i hvilket de maktägande
kunde upptäcka en om ock aldrig så svag hänsyftning på deras
politiska uppträdande.2 Det var Ihres process, som förde till, att K.
Maj:t i brefvet af 8 dec. 1749 varnade ej blott för disputationer,
som stredo mot den rena läran och goda seder, utan äfven för
sådana, som angrepo regeringssättet.3 Äfven saker, som egentligen
icke hade det ringaste att skaffa med politiken, kunde ådraga
obehag, om de icke voro i höga vederbörandes smak. En G. Westbeck
hade 1747 under A. Berch ventilerat en afhandling »Tankeförsök
om särskilda näringars särskilda idkande», i hvilken bergskollegium
fann ämnet vara ovarsamt behandladt, emedan författaren
påpekat olägenheten af, att allmogen inblandade kolhandteringen i
sin egentliga sysselsättning jordbruket, hvilket enligt kollegiets
mening blott kunde stärka bönderna i deras ogenhet mot bruken.
Kanslikollegiet fann dock anmärkningen obefogad, då författaren
1 Fehmans bref 15 sept. 1726 och kons. svar 14 okt. i Bih. 3, n. 77
och 79.
2 Om processen mot Ihre se Afd. 1, s. 221 ff.
3 Uppfo8tringskommissionen hade i sin session 26 nov. 1749
tillstyrkt detta förbud; några dagar förut (d. 11 nov.) hade den visat sig mera
liberal genom att uttala, att man icke borde undanhålla ungdomen nyare
åsikter särskildt inom filosofien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
