Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2«8
anspråk på att förfölja heterodoxa åsikter hafva teologerna icke
haft så lätt att uppgifva, utvecklingens egen gång trängde dock
småningom och obevekligt dessa anspråk åt sidan. Länge förde
dock dess målsmän samma höga ton som i flydda tider. När Olof
Celsius d. ä. 1737 som teologie professor utfärdar program vid E.
Halenii installation till e. o. filosofie professor och i detta utreder
filosofiens och teologiens inbördes ställning, kulminerar
framställningen i den gamla välkända satsen, att den förra har att erinra
sig, att den bör vara teologiens ödmjuka tjänarinna. Samma
varning ljuder oss till mötes 35 år senare, då ärkebiskop Beronius
utfärdar program vid teologie doktorspromotionen 1772, den gör
dock då intrycket af en röst ur det förflutna utan resonnans i det
närvarande. Under tidehvarfvets förra hälft hade dock teologien
gifvit omisskänneliga prof på sin gamla lust att slå ner på åsikter
som smakade af heterodoxi. Vi minnas, huru A. Knös 1742 råkade
ut för hennes bannstrålar, och huru hans preses Johan Ihre i följd
däraf ådrog sig prästernas och äfven fakultetens misshag. Föga
mindre behaglig att skåda är den intolerans som framträder, då
herrnhutismen blef ett föremål för kyrkans och statens förföljelse,
i denna hafva Upsalateologerna tagit en verksam del.
Herrnhutismen? ensidiga uppfattning (som den för öfrigt delar med de flesta
sekter med stark pietistisk anstrykning), att den vetenskaphga
bildningen är en öfverflödig om ej rent af skadlig barlast, verkar ju
frånstötande på den som har en klarare inblick i det andliga lifvets
villkor och väsen, men ingen lärer kunna förneka det vackra i dess
sträfvan att fördjupa det kristliga lifvet. Härför var man dock
blind i de läger som då sutto inne med makten, och man hetsade
till förföljelse. K. Maj:ts bref 2 maj 1751 till kanslern med befallning
att anställa en verklig inkvisition vid universitetet för att utröna,
om de som ämnade inträda i läroståndet voro besmittade af dylik
falsk lära, fann i Upsala ett villigt mottagande. Ur denna
stämning framgick den upprörande förföljelse, för hvilken Anna Maria
Lenngrens fader, den djupt religiöse men det bör ock tilläggas djupt
envise docenten Magnus Brynolf Malmstedt blef utsatt vid två
ohka tillfällen, ett mörkt blad i Upsalateologernas historia.1 Huru
välkommen uppgiften att nedslå detta kätteri var för våra teologer,
synes bäst däraf, att ej blott trenne teologie professorer föreläste
öfver sektens villfarelser, utan dessa äfven upptogos till
behandling i sex disputationer, af hvilka två ventilerades under teologie
professorer, två under N. Wallerius och en under L. Dahlman. Man
1 K. Warburg har gifvit en uttömmande och högligen intressant
skildring af donna tilldragelse i Nordisk tidskrift 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
