Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
gick härvid så långt, att den fanatiske N. Wallerius likställde
herm-hutare med anabaptister och jesuiter.1 Det var ock honom
förbehållet att anställa den sista hetsningen mot oliktänkande teologer
genom angreppet på professorn i Halle J. D. Michaelis, hvilket i
hög grad uppretade Höpken och nog bidrog till hans beslut att
nedlägga kansleriatet.2 Med denne storinkvisitors bortgång 1764 vände
sig bladet, tidens strömning kantrade om och gick i motsatt
riktning. Snart äro teologerna ej längre de anfallande, de hafva i
stället att försvara sig mot en opinion, som anser kyrkan efterblefven
och omodern. Det är ock betecknande, att teologiska
fakulteten år 1767 får en varning af K. Maj:t för det hänsynslösa sätt,
hvarpå hon fordom behandlat Anders Knös.3
Till en del har teologien själf förskyllat, att den kom i sådan
misskredit under tidehvarfvets sista decennier. Den vidhöll
hals-starrigt den gamla uppfattningen, att bibeln gaf utslag i alla
mänsklighetens frågor, ej blott i dem som rörde det religiösa lifvet utan
äfven på alla andra områden, ej minst för öfriga vetenskapers
verksamhet. Härigenom kom den i ett ohjälpligt motsatsförhållande
till de vetenskaper, som nu hastigt bröto sig en lysande väg genom
skarpsinniga iakttagelser och snillrika kombinationer på naturens
och tankens områden. Gent emot denna raska utveckling syntes
den gamla teologien vara något stelnadt och föråldradt, utan någon
vidare utvecklingsmöjlighet. Den bidrog själf till att
värdesättningen blef så ogynnsam. I stället för att med uppbjudande af all
sin kraft och användande af de nya vapen, som en grundligare
textkritik och exeges samt ett till källorna trängande kyrkohistoriskt
studium erbjödo, söka pånyttföda teologien och fördjupa dess
innehåll genom att återgå till dess fasta grund, de heliga skrifterna
själfva, klamrade den sig fast vid gamla former, åt hvilka den ej
längre förmådde gifva ett lefvande innehåll. Det är betecknande
nog att se, huru N. Wallerius söker i den rationalistiska
Wolffian-ska rustkammaren uppleta de vapen, med hvilka dogmatiken skall
försvaras. Under sådana förhållanden var det ej lätt att reda sig
mot den anstormande franska upplysningsfilosofien, i synnerhet
sedan teologien, mer eller mindre medvetet, själf släppt fienden in
i sitt läger genom att acceptera Lockes sensualistiska moralfilosofi
och i det religiösa försoningsbehofvets ställe sätta ett slags
lyck-salighetsbehof. Religionen förflackades till moralitet, och därmed
1 Se den år 1764 under N. Wallerius af A. A. Friman ventilerade
afhandlingen: An in religione dissentientes in eodom coetu sint tolerandi.
2 Se Afd. 1, s. 381.
3 Se Afd. 1, s. 409.
Ups. Univ. Sist. m, 2. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
