- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
298

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

298

mycket svårare, som lians kollega Krister Berch var en högeligen
bekväm, för att icke säga lat man; i den nye juris adjunkten
Anders Hernbergh har dock Solander sannolikt haft en god medhjälpare.
Säkerligen har detta förhållande bidragit till, att Rudenschöld 1777,
då Solander fyllde sitt sjuttionde år, försåg honom med en e. o.
adjunkt Anders Lundström, och att K. Maj:t 1782 gjorde Hernbergh
till juris professor öfver stat; samma skäl verkade nog till, att då
Lundström fick intaga Hernberghs plats som ordinarie adjunkt,
nämde kanslern J. D. Drissel 1782 till e. o. adjunkt. Efter
Solan-ders bortgång 1785 voro således de ordinarie professorerna åter
blott två. Vid Krister Berchs afsked 1787 och G. Flygares
utnämning till hans efterträdare skedde med denna professur den
förändring, att ämnet jus publicum romano-germanicum fästes vid
densamma genom K. Maj:ts bref 29 mars 1787. Ämnet hade i
äldre tider behandlats dels af juridiska fakultetens professorer, dels
af skytteanus, därpå ansetts höra till professuren i statsrätt, men
efter dennas indragning 1772 varit utan officiell representant, ehuru
skytteanus då tyckes ånyo tagit sig an detsamma. Sveriges tyska
besittningar gjorde det af vikt, att kännedom om den tyska
statsrätten icke saknades hos våra jurister.

Vid de juridiska föreläsningarna hafva, liksom i allmänhet var
fallet, professorerna gärna där så låtit sig göra följt en viss auktor,
det var ju alltid en lättnad för åhöraren, då han sedan ville
rekapitulera föreläsningen. I svensk rätt spelade lagboken naturligen
samma roll som bibeln vid den teologiska undervisningen; dess text
kommenterades alldeles som hvarje annan biblisk eller klassisk text.
Men äfven andra arbeten hafva användts. Loccenii fordom så
ryktbara och ofta använda Synopsis förekommer ännu till en tid,
åtminstone har Castovius användt den 1721 och Reftelius 1735. I
stället inträda den berömde Lundaprofessorn D. Nehrmans
arbeten; de omförmälas visserligen blott 1741—42 af Solander och 1752
af adjunkten Wall, men hafva säkerligen varit vida mer i bruk än
föreläsningskatalogerna angifva. Af den i Upsala icke så väl
upptagne lagman Krister Königs arbeten Lärdomsöfningar etc., del
1—11, 1745—56, har Solander användt den civila lagfarenheten 1745,
den kyrkliga 1747. För naturrätten använde Solander 1741—42
Leipziger professorn M. H. Gribners Principia jurisprudentiæ
na-turalis. I romersk rätt följde Reftelius det i förra seklet använda
arbetet af Cornelius Pynacker: Primordia juris justinianei; Wallrave
åter och efter honom Solander använde ett Enchiridion
institutio-num af Leidener-professorn Joh. Voet, Castovius åter
begagnade J. S. Strykii Fundamenta institutionum; för den tysk-romer-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free