Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
roliga vettenskap. En händelse yppade för honom ett lyckligt
tillfälle att anställa en utrikes resa till Tyskland och Frankrike,1
hvilket ej annat kunde än vara för honom intressant. En man af hans
talenter skulle på en månad profitera mera än en annan på flera
år. Academiska chirurgsysslan sattes vid dess återkomst på en
annan fot och förvandlades i dess ställe till chirurgus nosocomii.2
Chirurgiska patienter blefvo flere på sjukhuset, och Acrel som
chi-rurg gjorde all sin flit att undervisa clinice. Han kan med skäl
kallas instaurator chirurgiæ, ty ifrån den tiden blefvo medicin och
chirurgie så förenade, at ganska få hafva varit som ej vinnlagt sig
lika om bägge vetenskaperna. Utom sitt specimen De ulceribus
utgaf han inga chirurgiska arbeten, utan han ansåg sig såsom
lärare mera nyttig igenom flitig undervisning och trogen
handledning än genom vidlöftiga afhandlingar utgifvande. Hans nit i
chi-rurgien var så mycket berömligare, som kärlek för vetenskapen, de
studerande och det allmänna ålade honom denna möda, hvartill
hans syssla ingalunda gjorde honom förbunden. Samma kärlek
till chirurgien bibehöll han beständigt, ehuruväl han tid efter
annan tycktes genom (sin) syssla dragas därifrån. Ehuru utnämd
till professor extra ordinarius och anbefalt att läsa materia medica
i sin vidd, undandrog han sig likväl icke den enskildaste
undervisning i chirurgien, intill dess han hade den glädjen att lämna
chirurgiska undervisningen åt en af honom och den odödlige Sidrén
danad efterträdare, medicine adjunkten Dr. Pehr Afzelius.» Hvad
som nu berättats af Afzelius om Acrels kirurgiska undervisning
bekräftas af föreläsningskatalogerna, som visa att han allt ifrån
början undervisat i detta ämne, till dess Murrays inträde som
anato-mie professor hindrade honom att efter 1776 offentligen intimera
om undervisningen i ett ämne, som denne ansåg vara sitt. Den
kirurgiska undervisning som Acrel på sin tid meddelade kom att
väcka sådan ovilja hos kirurgiska societeten i Stockholm, som
fruktade att mista sina lärjungar, att denna utverkade 1768 hos K. Maj:t
förbud för Acrel att utgifva mer än ett lärlingsbref hvart tredje år.3
1 Resan varade sept. 1771—1772 (Hedins tal s. 27).
2 1770 förordnade konsistoriet Acrel till kirurg vid Nosocomium
och gaf honom i arfvode de 300 dlr. kpt. af sjukhusets medel, hvilka
dittills utbetalts till den s. k. akademifältskären, för att denne skulle
biträda å sjukhuset (prot. 5 maj och 31 aug.). Akademifältskären får
ej förblandas med den nye nosocomiekirurgen, den förre var sedan
seklets början antagen, för att universitetet (och staden) skulle kunna
påräkna en god kirurg.
3 Karol. Instit. Hist. 1, s. 73. Brefvet hindrade visserligen ej Acrel
att undervisa sina medicine studiosi i kirurgi, utan utestängde blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
