Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
professur därunder förestods af lians skicklige demonstrator, den
berömde Karl Peter Thunberg. Det var emellertid en verklig lycka,
att unge Linnés snart inträffade död förde Thunberg upp på den
botaniska lärostolen d. 7 sept. 1784. Acrel, som härvid förbigicks
(han hade första rummet på förslaget), nämdcs samma dag till e. o.
professor med säte och stämma i fakulteten och fick som tillägg
till siu adjunktslön hälften af den indragna teologie
professors-lönen som Thunberg förut haft; till föreläsningsämne för Acrel
hade kanslern bestämt patologien och vires medicamentorum.1
Fakulteten var nu alltigenom utrustad med förträffliga lärare, en af
dem, den högt förtjänte och energiske Murray, förtjänar ett
särskildt omnämnande.
Hans stora gåfvor framlyste tidigt. Redan då han vid 20 års ålder
(28 nov. 1771) aflade med. licentiatexamen, uttalade Linné till
protokollet: »Murray var vähl mig, mycket qvick med oförlikneligt minne
och ganska flitig, hade ock gjort mera progresser uti anatomien
och historia naturalis än de flesta andra». Den gamle
naturforskaren fäste sig snart utomordentligt vid den lofvande mige mannen,2
som han inom några år skulle se som sin kollega. Efter sin
medicine doktorspromotion 1772 företog Murray en utländsk resa’ som
varade öfver fyra år,3 under hvilken han förvärfvade en förtrolig
kännedom om den anatomiska undervisningen i främmande länder.
Härunder nämdes han d. 21 juni 1774 till anatomie professor, denna
plats tillträdde han dock först i december 1776. Redan före
tillträdet hade han sitt öga fäst på vikten af, att tillräckligt antal
kadaver förefunnes för den anatomiska undervisningen, och han vände
sig till kanslern för att få bristen afhjälpt.4 I skrifvelsen påpekade
han, att bristen på kadaver i Upsala haft till följd, att Rosén,
Aurivillius och Sidrén måst inhämta en sexfaldt dyrbarare
undervisning å utländsk resa; de för ändamålets vinnande utfärdade
förordningarna hade icke haft annan verkan, än att högst ett kadaver
om året inkommit till tkeatrum, ofta icke något alls, så att en
fullständig kurs i anatomi aldrig kunnat anordnas inom en viss tid, och
studenterna själfva sällan fått öfva sig i dissektioner och i kirurgi.
Det vore dock nödvändigt, att lärjungarne finge genomgå en full-
1 Acrels egen uppgift till fak:s prot. 20 okt. 1784.
Prelektions-katalogerna visa ock, att ban föreläste öfver dessa bägge ämnen ända
till 1788, då ban som ordinarie professor öfvertog bela den praktiska
medicinen.
2 Se Fries: Linné 2, s. 83.
3 Murrays dagbok öfver resan finns i Ups. Bibi., X. 400: b.
* Hans skrifvelse till kanslern se Bih. 4, n. 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
