Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
ännu lågo till stor del oordnade. Också äro de handskrifna källor
som han i företalet angifver ej synnerligen många, och han tyckes
icke hafva gjort sig något besvär med att undersöka, jämföra och
värdesätta dem. Intrycket blifver, att han begagnat de källor, som
ban i hastigheten kommit öfver, tagit deras uppgifter utan vidare
för goda och sammanflätat sin framställning utan någon kritik af de
excerpter som ban för detta ändamål tagit från olika håll. En
särskild svaghet är den stora bristen på hänvisningar till källorna.
Arbetet återspeglar hans personlighet, en verklig historiker kunde en
man med hans lätta och lifliga lynne samt brist på allvar aldrig blifva,
men väl en talangfull berättare; och det erkännande måste man
gifva arbetet, att det var den lättlästaste och intressantaste
historiska skildring på modersmålet, som dittills gifvits det svenska
folket. Andra delen företer icke något framsteg öfver den första, ban
har hvarken fördjupat sin forskning eller gjort sig mera besvär för
att lösa sin uppgift, förtjänsterna och felen äro desamma som i
första delen. Det synes mig betecknande, att Stjemmåns så
värde-falla samling af riksdagsbeslut citeras blott en gång i hvardera delen,
och att samme Stjernmans stora samling af Bref rörande
commer-cen etc., hvars första del utgafs 1747, icke omtalas i Celsii andra
del. Också är Dalins framställning af Gustaf I:s tid (i tredje delen
1760) som historiskt arbete ofantligt öfverlägsen Celsii, hvilket dock
icke hindrar, att allmänheten säkerligen med vida större nöje läste
den senares lediga och stundom verkligt liffulla framställning, mot
hvilken Dalins historiska grundlighet nog förefallit dem skäligen
torr.1
Ehuru Celsii senare historiska arbeten tillhöra en tid, som
faller efter hans universitetsverksamhet, torde det icke vara
olämpligt att här beröra dem med några ord. Hans »Konung Erik den
fjortondes historia», som utkom 1774, borde väl egentligen hafva
stått vida öfver hans Gustaf I. Själf borde han efter 20 års förlopp
hafva mognat mera som historiker, han hade ock till ledning Tegels
af Stjernman 1751 utgifna historia, Dalins 1760 utkomna arbete
öfver samma ämne och åtskilliga andra arbeten (Resen’s Fredrik
II:s krönicke, Menckenii Epistolæ m. m.), slutligen hade ban nu
tillgång till riksarkivets skatter. Och dock är det svårt att upptäcka,
att han som häfdatecknare gjort några framsteg. Forskningen har
ingalunda blifvit grundligare, det hastigt nedskrifna arbetet är
tämligen lösligt till sin komposition och slarffelen som alltid väl
många. Det förefaller mig understundom nästan, som om ban i äkta
Liviansk stil diktat både ett och annat för att gifva färg åt fram-
1 Celsius’ Gustaf I utkom också i två nya upplagor, 1775 och 1792.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
