- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
372

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

372

och lärde Lidén. Kanske misslyckandet af denna plan bidrog till,
att Lidén under påtryckning af prins Gustaf gjordes till adjunkt i
Lund 1770. Hvad som icke lyckats för Schönberg blef en
verklighet, då Neikter som bibliotekarie upptog frågan och fann ett
villigt öra hos dåvarande kanslern, skalden grefve Gustaf Filip Creutz.
I Lund hade man då redan sedan lång tid tillbaka haft en reguliert
ordnad undervisning i litteraturhistoria.1

Skapandet af Neikters professur har jag förut tecknat2 och
återger därför ur denna teckning här blott hufvuddragen.
Bibliotekarietjänsten med dess många tekniska ofta ganska torra uppgifter
lockade föga en man af Neikters skaplynne, så mycket mer
tilltalade honom tanken på att upptaga den gamla plägseden, att
bibliotekarien föreläste i litteraturhistoria, men han ville åt
undervisningen i ämnet gifva en ny form, mera svarande mot tidens anda
och riktningen af hans egna studier. I den skrifvelse, som han 1784
inlämnade hos Creutz, imdanbad han sig därför bestämdt att
behöfva framställa ämnet i dess gamla gestalt såsom en lärdomens
historia, detta vore han icke vuxen och det tillkomme rättare hvar
professor inom sin disciplin; ej heller kände ban någon lust att
»utreda de gamla philosophiska sekters systemer», hvaraf de flesta bort
begrafvas med deras uppfinnare. Hvad han ville behandla var
»historien af vitterheten och dess grundreglor (1’histoire et la
théo-rie des belles lettres)». I en bilagd promemoria utvecklade han
närmare för Creutz, hur han ville taga sin uppgift; af densamma
framgår, att konsthistoria och antikviteter i vidsträcktaste mening
äfven borde ingå i professuren. Creutz anslöt sig varmt till Neikters
förslag, och d. 8 mars 1785 bestämde Gustaf III, att
universitetsbibliotekarien äfven skulle vara professor i vitterhet, visserligen utan
lön men med säte i konsistorium och filos, fakulteten och således rätt
till munera ambulatoria och presidier för exercitiedisputationer i hans
ämne på svenska.3 Jag kan icke göra anspråk på att karakterisera
Neikter som vetenskapsman och föreläsare, det är ock
öfverflödigt, då kännare i ämnet hafva uttalat sig därom.’1 Men
naturligen har det icke undgått mig liksom enhvar som tagit någon
kännedom om honom, att ban var en man med ovanligt rik begåfning,

1 Bibliotekarien där hade, med obetydliga afbrott, alltifrån 1737
undervisat i ämnet (Lunds Univ. Ilist. 2, s. 285—87) .

2 Afd. 1, s. 603 ff.

3 Någon dylik disputation utkom dock hvarken under honom eller
hans efterträdare P. F. Aurivillius.

* A. Blanck: Den nordiska renässancen i sjuttonhundratalets
litteratur, Sthm. 1911, s. 244 ff. Jfr K. Warburg i 111. svensk
litteraturhistoria, Del 2 och G. Gjörloffs uppsats i Samlaren 21, 1900, s. 91 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0382.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free