Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
fessorn omväxlade nu som förr mellan Virgilius, Horatius ocli
Ovidius, någon gång tillgripande Seneca. Något begrepp om dessa
föreläsningar gifver oss föreläsningsredogörelsen för 1735/36, för
hvilken jag ofvan redogjort.1
Ekerman har under sin 42-åriga tid som eloquentie professor
läst nästan uteslutande Ciceros smärre skrifter, någon gång stickande
emellan med Cato major, Sallustius och Veliejus Paterculus; till
all lycka läste adjunkterna öfver Tacitus, Plinius och Svetonius,
hvarjämte Ihre som skytteanus från 1754 till 1780 årligen föredrog
Livius. Hade programmet varit tämligen magert före Ekermans
tid, så tyckes det sålunda under honom blifvit ännu torftigare. Han
försäkrar dock själf 1749,2 att han »gått de bästa latinska auctores
igenom och . . . sökt ådagalägga rätta begrepet så af sjelfva saken
som talesättet, förutan thet jag språkets art och zirlighet noga
påyrkat». Hans kollega L. Hydrén i poesis har tydligen skött sitt
ämne med mera ifver och grundlighet, som hans vid samma tillfälle
afgifna redogörelse gifver vid handen.3 Att dennes efterträdare,
först K. Aurivillius och så P. Svedehus, skött sitt värf utmärkt,
därför borga deras välkända namn.
När Svedelius 1779 måste med sin professur i poesis förena den
andra i eloquentia och sålunda tvangs att gifva halfva tiden åt
prosa-författarne, halfva åt skalderna, blef en naturlig följd, att
omväxlingen icke kunde blifva så stor i de auktorer som föredrogos,
men så lyftes i stället undervisningen under denne ovanligt
skicklige lärare upp på ett högre plan. Och han hade en god hjälp i
skickliga ordinarie och extra ordinarie adjunkter, såsom Hageman,
Malmstedt och Olof Knös. Däremot tyckes professor skytteanus efter
Ihres tid icke föreläst offentligen i latin, endast en gång (1789)
in-timerar Neikter, att han läser Plinii panegyricus. Utan tvifvel hafva
romersk litteraturhistoria och antikviteter ingått i undervisningen,
man kan vara berättigad att sluta det af de icke fåtaliga
afhandlingar som behandla dylika ämnen.
Hvad disputationerna på detta område angår, kan jag icke
fälla något afgörande omdöme, men jag meddelar, till den kraft
och verkan det hafva kan, det intryck jag fått af dem vid en hastig
öfverblick och framhåller några som synas vara förtjänta af ett
omnämnande. Af F. Törners 107 disputationer (1719—1730) röra
1 Se ofvan s. 140—141.
2 Se Bih. 3, s. 405.
’ Bih. 3, s. 404. I förbigående kan här nämnas, att Hydrén 1748
läser öfver Fornelii Poetica tripartita, som också ofta åberopas i tidens
disputationer öfver poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>