- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
407

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

407

skjuta detta arbete åt sidan, för att i stället koncentrera sig på en
fråga, som s}’ntes för ögonblicket vara mera påträngande kanske ock
lättare att lösa, nämligen den om svenska rättskrifningens reglerande.
Äfven här var det Alstrin som tog initiativet, genom att i nov. 1731
uppläsa sina »Anmärkningar öfver svenska rättstafningen», som dock
icke inflöto i societetens acta. Härmed synes arbetet hafva råkat
i stockning, Alstrins afflyttning från Upsala vid samma tid har
möjligen varit en af de förnämsta orsakerna härtill.1

Arbetet kom dock snart i gång igen, sedan den man, som med
rätta kan kallas den svenska språkforskningens grundläggare,
Johan Ihre knutits vid universitetet. År 1733 hade ban vid sin
hemkomst från en tre-årig utrikes resa blifvit vetenskapssocietetens
sekreterare och kort därefter docent. Hans språkliga studier, som
hittills varit företrädesvis vända åt österländska språken, hade nu
kommit att taga en ny riktning, genom att han samma år fick i
uppdrag att öfvertaga den öfversättning till svenskan af Steele’s Ladies
library, som drottning Ulrika Eleonora först ombetrott hans
morbroder ärkebiskop J. Steuchius. Denna sysselsättning dref honom
in på den svenska språkforskningen, ty han blef, som ban själf
säger, tvungen att studera ordens ortografi, böjning och rätta
betydelse, hvilket åter i sin ordning förde honom öfver till studiet af do
»gamle närskylte språken Moeso-götiska, Isländska, Allemanniska
och Anglosaxiska». När denna öfversättning var afslutad 1738,
hade ban fått klart för sig, hvilken hans egentliga kallelse var, och
han upptog nu som professor skytteanus på uppdrag af
vetenskapssocieteten den gamla tanken att utarbeta ett svenskt lexikon.
Redan 1738 hade ban anmält denna sin afsikt hos kanslern grefve
Gustaf Bonde och begärt hos honom en amanuens till biträde, men
kanslersombytet och andra stridigheter i Upsala gjorde, att denna sak

1 O. Glas säger i sin Essai sur la Société des sciences, 1877, s. 62, att
E. Alstrin uppläste i sessionen d. 25 sept. 1730 sitt förslag till utarbetande
af en ordbok, men att societeten d. 28 jan. 1731 fann bäst att först
arbeta på rättskrifningen, i hvilken fråga Alstrin d. 26 nov. inkom med
ett förslag. — O. Celsius skref d. 26 nov. 1731 till Stobæus i Lund
(Wieselgren Sver. sköna litt., 4, s. 18), att »Societetens göra består nu mest
vid sammankomsterne att reglera orthographien i vårt språk».
Cel-sii fragment af bokstafven A. är tryckt i societetens Acta literaria 3,
1732, s. 110; hans öfriga samlingar till bokstäfverna A—Me finnas i
Ups. Bibi., R. 590. Samlingar till B. af okänd hand, skrifna för
societetens räkning efter 1732, finnas i U. 142. — Alstrins anmärkningar om
ortografien utgåfvos först 1753 af A. Sahlstedt som bihang till hans
Anmärkningar etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0417.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free