Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
ken han vräkte ur sig de gröfsta otidigheter och tillika visade sig vara
en fullfjädrad Rudbeckian, för hvilken Atlantikans satser gällde
sora oantastbara gudomliga uppenbarelser; det sora mest hade
retat honom var väl, att Celsius ville bevisa, att runstenarne voro
från kristen tid. Striden väckte oerhördt uppseende, och i
Stockholm fann man sig stött öfver, att en kansliets tjänsteman
behandlats så hänsynslöst, i synnerhet då han uppträdde till försvar för
Sveriges urgamla anor. Justitiekanslern Th. Fehman, hos hvilken
Björner beklagade sig öfver, att icke blott ban utan äfven sådana
celebriteter som Hadorph och Peringsköld blifvit försmädade,
grep in och aflät en skrifvelse till konsistoriet d. 15 sept. 1726, hvari
han påminte professorerna i gemen och Celsius i synnerhet att i sitt
skrifsätt använda moderation och beskedlighet, i sakfrågan ville
han icke lägga sig. Konsistoriet uttalade i sitt svar d. 14 oktober
sitt misshag med den skarpa stil som de bägge stridskämpame
användt och förklarade, att det icke haft någon kännedom om Celsii
skrift, förrän den var pubbcerad.1 Celsius var dock icke benägen
att låta sin hätske motståndare hafva sista ordet, men ban aktade
sig väl att rikta sitt nya inlägg direkt mot denne. I sin nya skrift
1727 »De monumentis quibusdam runicis epistola ad amicum»,
som uppvisats i kanslikollegiet och där godkänts d. 3 mars 1727,
emedan äfven akademikanslern funnit den vara moderat skrifven,
gick ban illa åt Björner. Han uppvisade, att denne falskeligen
utgifvit som afteckningar efter runstenarne själfva hvad som i själfva
verket var blott ett afdrag af träsnitten i Hadorphs och
Pering-skölds samlingar, men tillika gjorde ban en kraftig attack på de
Rud-beckska lärorna. Han utmönstrade Gog och Magog ur göternas
historia, hvarje försök att härleda dessa namn ur Gotiska i stället
för Hebreiska ordrötter fann han misslyckadt, och han varnade för
att leda våra antikviteter upp till patriarkernas tider. Tre år senare
införde Celsius ånyo i vetenskapssocietetens acta en uppsats, hvari
ban sökte bevisa om nio andra runstenar, att de voro från kristna
tiden." Björners afsikt att bemöta Celsius tyckes dock
kanslikollegiet hafva lyckats afböja. Celsii varma intresse för runorna
synes däraf, att ban sedan sysslade med att skrifva ett supplement
till sin faders skrift »De runis Helsingicis», arbetet trycktes dock först
efter hans död.3
1 Fehmans bref och kons. svar, se Bih. 3, n. 77—79.
’ So Societctens Acta, T. 3, 1730, s. 70—101.
3 D. 4 mars 1736 skrifver Celsius till Oelreicli, att lian sysslar med
supplementet (Berg. saml. T. 1). Det trycktes i Vet. Soc:s Nova Acta,
T. 1, 1773 under Ritel »De runis Helsingicis... sive ad Oreadas
Ilel-8ingicas . . . supplcmentum O. Celsii senioris» (21 ss. + 3 pl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
