- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Tredje delen. 1719-1792. Senare afdelningen. Universitetets organisation och verksamhet /
418

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

418

i dagen i dessa afhandlingar är rent häpnadsväckande. — Slutligen
bör nämnas, att docenten Fahle Burman framträdde 1792 med en
grundlig afhandling »Triga supplementorum ad runographiam
Sviogothicam»,1 hvars ej minsta förtjänst var, att författaren
meddelade läsning af 60 runstenar, som Buræus afritat, men som hittills
icke blifvit utgifna.

Isländskan var i likhet med runstenarne ej så
uppmärksammad nu som i förra seklet, då Verelius och Rudbeck med
sådan ifver ägnade sig åt detta studium. Ihres språkvetenskapliga
arbete förde honom naturligen in på detta område, för hans stora
Glossarium var en ingående bekantskap med den fornnordiska
litteraturen en nödvändig förutsättning. Hans af andra arbeten
så upptagna tid har dock icke medgifvit honom att utgifva några
texter eller författa några språkvetcnskapliga undersökningar. Men
han inlade en varaktig förtjänst genom sin kritiska behandling af
Snorre Sturlassons Edda ur litteraturhistorisk synpunkt; det i
Upsala befintliga exemplaret af denna Edda, som kommit dit med
M. G. De la Gardies stora donation, erbjöd honom ett godt
tillfälle därtill. I ett 1772 tryckt »Bref till Sven Lagerbring rörande
then Isländska Edda»... gjorde han ända på den dittills gängse
dunkla föreställningen, att Eddan innehöll en utredning af den
hedniska teologien, och uppvisade, att den tillkommit för att vara ett slags
handbok i poetik för unga skalder, i hvilken dessa liado att söka
kännedom om sina förfäders mytologi och skaldernas frascologi.
Tillika bevisade han, att Upsala-handskriften var från 14:de seklet
och att betrakta som en äkta afskrift af Snorres verk. Då A. L.
Schlö-zer, som öfversatte brefvet till tyska och utgaf det i sin »Isländische
Litteratur und Geschichte» gjort åtskilliga inkast mot Ihres
åsikter, upptog denne Schlözers invändningar i ett bref till U. von Troil,
som bifogades den sistnämdes 1777 utgifna »Bref rörande en resa
til Island». Häri beskref Ihre handskriftens utseende och häfdade,
att Snorre verkligen var arbetets författare. Äfven Ihres
lärjunge U. von Troil har i sina ofvannämda Bref lämnat åtskilliga
bidrag till den isländska litteraturhistorien. — Några
disputatio-ner hafva äfven befattat sig med ämnet. Under Magnus Beronius
som poeseos professor ventilerade 01. O. Nording 1735 »De Eddis
Islandicis», pars 1, och 1782 skref J. Hesselgrcn en disputation under
J. A. Lindblom »Dc carminibus Skaldorum». Det svenska forn-

1 Tryckt i Nova Acta soc. sc. Upsal., T. 5, 1792 s. 274—321 med 2
planscher.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:10:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/3s/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free