Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
425
Alstrin hyllat, vågar jag icke säga; de disputationer som
ventilerats under honom synas ansluta sig till den förmedlande riktning,
som Andreas Rydelius i Lund representerade, de åberopa sig ofta
på dennes arbeten oc-h kritisera de åsikter som Leibniz uttalat och
Kr. Wolff ytterligare utvecklat. Så försvarade E. Hultgren 1731
pro gradu en disputation »Meditationes philosophicæ de
monado-logia Leibnitio-Wolfiana», i hvilken Leibniz’ monadteori angreps,
och samma år opponerade sig S. Klintin mot hans Principium
ratio-nis sufficientis. 77 afhandlingar under Alstrin vittna, att
intresset för filosofien icke var i aftagande. På sina föreläsningar använde
han dels i likhet med företrädaren M. Steuchii nyssnämda
Bre-viarium metaphysicum, dels J. F. Buddæi Philosophia
instrumentalis. Huru starkt ännu den gamla uppfattningen satt kvar, att
filosofien var en subsidiär vetenskap åt teologien, synes af det som
förekom i konstitutionsprojektet af 1726 om logices professorns
uppgift. Det heter där, att, emedan redan Aristoteles framlagt en
theo-logia naturalis och »de nyare philosophi som följa Cartesium efter
tilbka med några af eclecticis, såsom Christianus Wolfius och
andra, under namn af Metaphysica förstå en sådan disciplin, som
handlar De deo et mente humana», så hemställes, om ej professorn i
metafysik borde proponera »Pneumaticarn, i synnerhet contra Atheos
bevisa existentiam, attributa et providentiam Dei». Och härtill ville
Alstrin hafva ytterligare tillagdt, att han skulle »efter Grotii, Mornæi
och andras exempel bevisa och försvara veritatem religionis
chris-tianæ», men denna hans tanke delades icke af konsistoriet. Vi se
att Wolffs namn redan godkännes, ehuru under slöjan af att han
vore en eklektiker. I själfva verket torde Wolff redan varit
studerad ganska mycket, af det enkla skäl att han tillika var
matematiker, och våra uppväxande matematiska snillen för länge sedan
gjort hans bekantskap. Den snart så ryktbare Anders Celsius hade
1728 ventilerat under Hermansson sin gradualdisputation »De
existentia mentis», i hvilken den unge författaren öppet stödde sig
på de satser, som uttalats af Cartesius, Leibniz och Wolff, hvilken
sistnämde han belt frankt kallar »philosophus nostræ ætatis
sum-mus». Hans preses Hermansson, som säkerligen under sin vistelse
i Lund känt sig dragen till Rydelii ståndpunkt, presiderar ock för
åtskilliga andra disputationer, som vittna om förtrogenhet med
Wolffs system, och själf har han 1727 på sina föreläsningar användt
Wolffs Moralia. Petrus Ullen presiderade som magister 1730 för en
sin afhandling »Meditationes de Leibnitii principe scientia, id est
Metaphysica», i hvilken »celeberrimus Wolf» flerstädes åberopas.
Wolffianerna voro dock säkerligen ännu icke herrar på fältet, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
