Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
kast till föreläsningar i den naturliga sedoläran», som han utgaf 1782,
den första vid universitetet på svenska utgifna lärobok i filosofi,
och som han själf i ett par år använde för sina offentliga
föreläsningar, hyllade han ännu Lockes filosofiska system på ett sätt som
ådrog arbetet den unge Leopolds förtjusning;1 och Lockianismen
beherrskade några år framåt de disputationer som utgåfvos under
honom. Det är emellertid Boethius och icke som man ofta sagt
Benjamin Höijer, som äran tillkommer af den Kantiska filosofiens
genombrott.3 År 1789 uttalade han första gången offentligen, att
eftervärlden ej skulle neka Kant »en plats bland de visaste och största
filosoferna», och 1793 försvarade N. R. Hwalström på Boethii
uppmaning under honom sin afhandling »Sententiæ in
ethico-theolo-gia Kantiana fundamentales». Det angrepp som Christiernin
riktade mot denna afhandling gaf Boethius tillfälle att i konsistoriet
vidlyftigt klargöra sin ställning. Han häfdade i sitt anförande
filosofiens rätt att tränga sig fram till klarare sanningar och försvarade
Kant, som enligt hans tanke skulle i bredd med Locke och Leibniz
gå till odödligheten. Man kunde ej, uttalade han, »sämre bevaka
sanningens rätt än då man förblandar den med de
philosopheran-des dogmatiska högmod», men någou förföljelse för sina åsikter,
menade han, hade man hos oss icke längre att befara, ty »äfven bland
oss har man lärt, det sanningen ej behöfver försvaras med vapen,
hvilkas bruk redan gjorde en Schytz och dess likar i svenska
lärdomens historia förhatlige».3 Jag stannar här, den följande striden
faller utom den tid som jag behandlar. Endast ett vill jag tillägga,
att den briljante Neikter, varm anhängare af den empiriska
filosofien, belt naturligt icke haft sinne för Kants stränga idealistiska
system. Hans oförmåga att göra detta rättvisa framgår af det
märkliga bref, som ban 1789 skref tiLl Nils von Rosenstein,4 hvari
han yttrade: »Kanten liar jag läst men så flyktigt och cursorie, att
jag icke hunnit göra mig et redigt systeme af hans tankar. . .,
men det fordras bättre tid och törhända mera patience än jag hafft
för att approfondera en byggnad som auctorn tyckes hafva föresatt
sig att med flit göra konstig och i onödighet skaffa et djupsinnigt
afseende. Politice är det braf för literaturen, att dylika Grüne
1 Se Leopolds bref till Lindblom 1784 (üps. Bibi., G. 150).
2 Se B. Liljekrantz’ intressanta afhandling: Benjamin Höijer, Lund
1912, s. 11 oeh 53.
3 Kons. prot. 11 dec. 1793. Liljekrantz anför s. 55 ff. det ännu
vidlyftigare programuttalande, som Boethius utvecklade i samma fråga
i sessionen d. 1 febr. 1794.
4 Den 28 okt. 1789 (orig. i Ups. Bibi., F. 830: e).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
