Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
höllo 500 sidor i stort folio, 1,350 in 8:vo och 46 planscher, hvartill
kommer att de alla äro att betrakta som förstklassiga arbeten. Om
de tre årens författareskap har blifvit sagdt, att det inom
vetenskapernas historia torde stå oupphunnet i anseende till omfattning,
hastig mognad och epokgörande betydelse.
Sedan Linné 1741 blifvit professor, lät ban icke pennan hvila.
Det ena arbetet följde det andra. Så för att nämna några af de
förnämsta: Flora Svecica 1745, vår första svenska flora, Hortus
Upsa-liensis 1748, Philosophia botanica (botanikens teori) 1751, som väckte
Rousseaus djupa beundran, Species plantarum 1753. Det sista,
hvari han nedlade frukten af sina långa och trägna
undersökningar om artbegreppet (8,000 växtarter beskrifvas i detsamma), fick
af hans store samtida Albrecht von Haller vitsordet att vara ett
»maximum opus et æternum»; den binära nomenclaturen som Linné
därmed införde gjorde revolution inom växtdefinieringen.
Otaliga andra arbeten strödde han ikring sig. I vetenskapsakademiens
handlingar (han var en af akademiens stiftare) införde ban 52
uppsatser, och för öfver 100 botaniska afhandlingar har ban presiderat
som professor, säkerligen var han till största delen deras författare.
Lägger man härtill hans föreläsningar, kollegier och kolossala
brefväxling, hans betänkanden i fakultet och konsistorium, frågar
man sig ovillkorligen, huru en lifstid kunnat räcka till för
åstadkommande af ett så ofantligt arbete.
Linnés epokgörande betydelse som författare får ej komma
oss att glömma det ingripande inflytande, hvilket ban som lärare
haft på den ungdom som trängde sig kring hans lärostol. Sedan
han satt den förfallna Botaniska trädgården i ett nytt och
tillfredsställande skick,1 kunde ban där låta ynglingarne med naturen själf
för ögat lyssna till hans inspirerade föredrag.2 Hans snillrika
tankars djup, hans lärdom, föredragets klarhet samt den enkla och
naiva men ändock så mäktiga vältaligheten fängslade hans åhörare.
En af dem, J. G. Acrel, säger härom, att »den som hört honom läsa
öfver inledningen till Systema naturæ, öfver Deus, Homo, Creatio,
Natura etc. blef mera rörd än af den vältaligaste predikan». Sina
föreläsningar höll ban fritt endast med ledning af några på en smal
pappersremsa gjorda anteckningar. De lockade ungdomen att
1 Se Afd. 1, s. 141 ff.
2 Under den kallare årstiden läste Linné på Gustavianum ocli då
nästan alltid öfver ett medicinskt ämne. Endast 1747, 1750 och 1758
finner jag honom intimera, att han läser Fundamenta botanica
offentligen på lärosalen. Å de privata kollegierna har han säkerligen mest
föredragit naturhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
